Fjärde Styrman Joseph Boxhall 1884-1967.

Joseph Groves Boxhall föddes i Hull, Yorkshire, England 23 mars 1884. 1912 hade Boxhall trots sin unga ålder redan spenderat 13 år på sjön, b la. som styrman på Hulls Wilsonlinje. 1907 började han på White Star Line för att 5 år senare kunna arbeta som styrman på Titanic. Klockan 9 den 26 mars 1912 gick Boxhall, tredje styrman Herbert Pitman, fjärde styrman Harold Lowe och sjätte styrman James Moody till White Star Lines upplysningsman i Liverpool för att hämta sina biljetter till resan till Belfast.

När Titanic väl hade kommit ut på havet började Boxhall med sina uppgifter som bland annat var regelbundna vakt och kontrollrundor, navigation och att assistera både passagerare och besättning.

Klockan 23.40 den 14 april var Boxhall på väg till bryggan från sin hytt. Då hörde han tre ringningar från mastkorgen. Sedan hörde han förste styrman William Murdoch som skrek order till roderstyrmannen att slå back i maskinen. När Boxhall nådde bryggan såg han Murdoch. Murdoch organiserade stängningen av de vattentäta dörrarna ungefär samtidigt som fartyget slog i isberget. Kort senare kom kapten Smith till bryggan och frågade vad som hade hänt. Murdoch förklarade och Boxhall beordrades att gå ner och inspektera främre delen av fartyget.

Boxhall gick ner, men såg inga skador. Han fortsatte då längre ner där han stötte på en tredjeklasspassagerare som gav honom en stor isbit som hade trillat ner på däcket. Boxhall kom tillbaka till bryggan efter 15 minuter utan att kunna rapportera några skador. Han fick då veta att fartyget vattenfylldes snabbt, bland annat var det posttjänstemannen John Richard Jago Smith som informerade kaptenen att det lägre postrummet var fyllt med vatten.

Boxhall skickades för att hämta andre styrman Lightoller och tredje styrman Herbert Pitman. De hade redan sänts ut på kontrollturer och hade sedan återvänt till sina kabiner för att invänta order. Boxhall fick sedan order att gå till telegrafrummet och ta reda på Titanics position.

Klockan 00.45 började Boxhall tillsammans med kvartersmästaren George Rowe att skicka upp nödraketer. Rowe fortsatte att göra det tills raketerna tog slut klockan 1.25. Under tiden upptäckte Boxhall ett fartyg inte så långt från Titanic som de försökte kontakta med morselampa, men de lyckades inte. Boxhall gick sedan till kaptenen och frågade hur allvarlig situtationen var. Kapten Smith svarade då att fartyget skulle sjunka inom en timme och 30 minuter.

Boxhall blev satt som förare i livbåt 2 som blev nedsänkt 1.45. När Titanic hade sjunkit frågade han kvinnorna i båten om de skulle återvända för att assistera de överlevande i vattnet, men alla sade nej. Båten var endast 2/3 full. Under natten tände Boxhall gröna signalljus för att komma i kontakt med andra överlevare. Han hjälpte också till att ro. Runt klockan fyra siktates Carpathia och Boxhall tände det sista signalljuset för att få kontakt med fartyget. Väl ombord på Carpathia informerade han kapten Rostron att Titanic hade försvunnit ca 2.30.

På sjöförhören kallades Boxhall för att vittna. Där var han den första att vittna om ett närliggande fartyg som inte hade svarat på deras nödrop.

Boxhall fortsatte senare i flottan där han blev kapten. Han lämnade sjön 1940 och 1958 arbetade han som teknisk medhjälpare i filmen "Titanic - A night to remember".

Han dog den 25 april 1967 vid 83 års ålder. Han kremerades och den 12 juni spred man ut hans aska över den position där Titanic förmodades ha sjunkt.

Radiointervju från 1936
"Jag var halvvägs mellan befälshytterna och bryggan när kraschen kom. Hon gick för full maskin och jag vacklade inte ens till. Jag kom till bryggan samtidigt som kaptenen. Han frågade Murdoch vad som hade hänt."
- 186 kb

Efter kollisionen skickades Boxhall ner för att undersöka skadorna. Han kom bara till postrummet.

"Innan jag nådde fördäck mötte jag en posttjänsteman på väg upp. Han sa att postrummet höll på att fyllas av vatten. Jag sa att jag skulle ta en titt. Jag kom så långt som till sorteringsrummet där personalen plockade breven från hyllorna. Jag såg en säck flyta förbi. Jag insåg att det var allvarligt."
- 245 kb

"Vi signalerade även till fartyget när hon kom närmare med en mycket kraftig morselampa. Ångaren kom närmare och närmare tills hon var högst fem sjömil från oss. Man såg henne lanternor med blotta ögat och ljuset från ventilerna."
- 128 kb

"Jag återvände till båtdäck och sa till kaptenen: Postrummet vattenfylls. Ska jag sända en nödsignal? Kaptenen sa att han redan hade sänt en nödsignal. Radiosignalisten Phillips satt böjd över sin apparat med luren i hand. Han sa: Jag har kontakt med Carpathia."
- 118 kb

"Det var ett vackert fartyg. Vi hade gräddan av White Stars ledning ombord. Bruce Ismay och fartygsskonstruktören och 12 miljonärer och deras fruar. Alla var inställda på att ha trevligt."
- 75 kb

"Jag såg att det stod massor av folk längs relingen. Om de hade hoppat ner i båten skulle de ha sänkt den. jag avlägsnade mig omkring 400 m. Herregud."
- 97 kb

"Havet låg spegelblankt när vi lämnade fartyget. Alla lampor brann och man såg att hon sjönk. Man såg att aktern låg djupt ner i vattnet."
- 72 kb