Förstaklass passageraren Edith Russell 1877-1975.

Edith föddes som Edith Louise Rosenbaum. Hon var född i en rik judisk familj i Cincinnati, Ohio. Edith gick ombord på Titanic i Cherbourg med biljett nummer 17613 som hade kostat £27 14s 5d. Edith bodde i hytt A-11.

Ombord på Titanic skrev hon detta välkända brev till sin sekreterare:

My Dear Mr Shaw:
This is the most wonderful boat you can think of. In length it would reach from the corner of the Rue de la Paix to about the Rue de Rivoli. Everything imaginable: swimming pool, Turkish bath, gymnasium, squash courts, cafes, tea gardens, smoking rooms, a lounge bigger than the Grand Hotel Lounge; huge drawing rooms, and bed rooms larger than in the average Paris hotel. It is a monster, and I can't say I like it, as I feel as if I were in a big hotel, instead of on a cozy ship; everyone is so stiff and formal. There are hundreds of help, bell boys, stewards, stewardesses and lifts. To say that it is wonderful, is unquestionable, but not the cozy ship-board feeling of former years. We are now off Queenstown. I just hate to leave Paris and will be jolly glad to get back again. Am going to take my very much needed rest on this trip, but I cannot get over my feeling of depression and premonition of trouble. How I wish it were over!
Yours sincerely, Edith

Edith hade försökt försäkra sitt bagage, men då hon hörde att Titanic var osänkbart ändrade hon sig. När hon skulle gå och lägga sig natten den 14 april kände hon en plötslig stöt som följdes av en andra större stöt. Eftersom hennes hytt var på styrbords sida kunde hon se isberget genom fönstret.

Edith Russell kom att lämna Titanic i livbåt 11. Efter Titanickatastrofen blev hon en av de första kvinnliga krigskorrespondanterna under första världskriget. Hon försökte få sin historia från Titanic publicerad, men lyckades aldrig hitta någon som ville publicera den. Hon dog på ett ålderdomshem i London den 4 april 1975 utan att någonsin ha gift sig. Edith blev 98 år.

"Jag såg att jag hade tappat ett skospänne. Jag ville ha spännet och tänkte inte på att rädda mitt liv. Fartyget var ju osänkbart. Vad kunde hända mig?"
- 129 kb

"När jag kom ut på promenaddäck såg jag något stort och grått. Det såg ut som ett hus som flöt förbi. Stort och grått, men huset stötte mot relingen och is skrapades loss. Jag och flera aningslösa passagerare började kasta snöbollar. En officer sa att det inte var någon fara. Det var ingenting. Vi hade bara stött emot ett isberg."
- 344 kb