Till höger överlevaren August Edvard Wennerström/Andersson omkring år 1907. Fotografi ur Värmlands Folkblads arkiv. Till vänster syns hans ansökan om medborgarskap i Förenta Staterna år 1920.

I början av 2010 blev jag kontaktad av Titanicöverlevaren August Wennerström/Anderssons barnbarns barn som skickade över en intressant artikel om hennes förfaders liv. Artikeln är tidigare publicerad i tidskriften Arbetarhistoria nr 48, 1988. Här återges artikeln digitaliserad efter tillstånd från författaren.

Gula Faran på Titanic En vänster-äventyrares väg till Amerika

av Lars Engwall

"Remember Gula Faran" — så skrev August E Andersson 1915 från Culver i Indiana i ett brev till Hinke Bergegren. Den anarkistiska pamfletten Gula Faran gavs ut I december 1905 av Kalmar Socialistiska Ungdomsklubbs Agitallonskommitté. Den beslagtogs genast, och ett tryckfrihetsmål togs upp i Januari 1906. Men August E Andersson (försedd med öknamnet Gula Faran) hade då redan flyttat från Blekinge, och efter flera mellanstationer och anställningar köpt en biljett för att resa ut till Amerika på Titanic 1912, under namnet "Wennerström"! Om Wennerströms/Anderssons räddning, hans tidigare och senare öden skriver Lars Engwall, professor i företagsekonomi i Uppsala.

En dag i mitten av april 1912 flanerade Ivar Vennerström på en gata i Stockholm. Som medlem av såväl socialdemokratiska partistyrelsen som ungdomsförbundets centralstyrelse var han redan då en ledande vänsterman. Med tiden skulle han bli än mer inflytelserik som försvarsminister (1932—36) och landshövding i Värmlands län (1936—1945). Den här aprildagen 1912 stannade Vennerström till vid ett tidningskontor för att läsa Dagens Nyheters nyhetsbulletiner. De gav honom nyheten att White Siar Lines Titanic gått under på sin väg från Southampton till New York. Vennerströms förskräckelse över nyheterna övergick efter en stund till häpenhet. Orsaken var att han bland de saknade fann sitt eget efternamn. Det var visserligen stavat med "W" i stället för " V " , men kombinationen med förnamnet August fick honom att snabbt ana sammanhanget. Några månader tidigare hade Vennerström nämligen blivit uppsökt av sin forne arbetskamrat på Värmlands Folkblad i Karlstad — August E Andersson — som bett om rekommendationer inför en Amerikaresa. Med sin tidigare kännedom om Andersson, som han senare skulle kalla:

insåg han snart att denne passat på att byta namn i samband med sin emigration. Efter någon tid kom också en bekräftelse i form av "ett något suddigt vykort med Titanic på", som hade legat i Augusts bröstficka under de dramatiskt timmarna utanför Newfoundland. På kortet meddelade han nu att han räddats och hoppades att Ivar Vennerström inte misstyckte att han tagit hans efternamn. Skälet var av allt att döma ett tryckfrihetsmål på grund av att han enligt en av sina svenska släktingar "hade skrivit allt för mycket om pamparna i Ystad".1 Att August Andersson inte var någon dussinmänniska är lätt att förstå. Han hade haft ett händelserikt liv i Sverige även före Titanicresan och utgör på så sätt ett intressant, om än inte alldeles representativt, livsöde i den tidiga svenska arbetarrörelsen. Han hörde också till den lyckliga tredjedel av Titanics passagerare som överlevde katastrofen och blev därigenom ett exempel på en svensk utvandrare under det tidiga 1900-talet.

Gula Faran

Vid Titanics undergång var Andersson i det närmaste 28 år. Han föddes i Ystads S:a Maria församling den 24 april 1884 som son till den 26-årige arbetskarlen Knut Andersson och hans 16 år äldre hustru Elna. Han anställdes som typograf vid Ystads Allehanda och engagerade sig relativt tidigt bland ungsocialisterna. I ett brev publicerat i tidningen Brand redan i oktober 1902 nämner signaturen "Edvard", sannolikt Andersson själv, hur han och tre andra medlemmar av den socialdemokratiska ungdomsklubben "arbetat med friskt och aldrig tröttande mod för klubbens bästa".2 I oktober 1904 flyttade Andersson till Karlskrona, där han anställdes som faktor på Blekinge Folkblad, föregångaren till Sydöstra Sveriges Dagblad. Det var dock inte Anderssons insatser för det socialdemokratiska partiorganet i Blekinge som skulle göra honom namnkunnig utan i stället hans samröre med en anarkistisk tidning med titeln Gula Faran. Denna hans insats skulle också för lång tid framöver ge August E Andersson öknamnet Gula Faran.3

Sid 1 av Gula Faran utgiven i december 1905 i Karlskrona på tryckeriföreningen "Blekinge". Tidningen beslagtogs samma dag som den kom ut och åtal väcktes bl a för majestätsbrott.

Pamfletten Gula Faran hade av allt att döma sitt ursprung i Kalmar socialistiska ungdomsklubb. Skriften hade dock nekats tryckning i hemstaden. I detta läge korn August E Andersson och redaktören för Blekinge Folkblad Carl G Schröder till ungdomsklubbens hjälp. Den förre meddelade lokalstyrelsen att han fått en bra trycksaksbeställning men underlät sannolikt att närmare gå in på skriftens innehåll. Vid en genomgång i tryckeriet hade dock en av styrelseledamöterna fått syn på skriften och blivit både "upprörd och förargad över innehållet och [hade därför förbjudit] personalen att lägga vidare hand vid tidningen". Tidningens styrelse sammanträdde därefter för att diskutera saken, eftersom man befarade tryckfrihetsåtal. Trots styrelsens ansträngningar stoppades emellertid inte tryckningen, som utfördes nattetid till hyresvärdens stora förtret.4 Gula Faran fick ett mycket positivt mottagande i Blekinge Folkblad. Där skrev man, sannolikt Carl G Schröder, den 19 december 1905 att:

Det anfördes vidare att "tidningen hedrar Kalmarklubben och bör läsas af en hvar". Denna positiva syn på tidningen delades dock inte av alla: samma dag beslagtogs nämligen Gula Faran.5 I lokalkollegerna Blekinge Läns Tidning och Carlskrona Weckoblad liksom i många andra icke-socialistiska tidningar kunde man läsa mycket kritiska inlägg. Även socialdemokrater som Bengt Lidforss i Arbetet tog starkt avstånd från tidningen.

August Wennerström. Årtal okänt, men han är betydligt äldre än på bilden ovanför.

Han betecknade den som "vidrig", "vedervärdig" och "sinnessjuk utgjutelse" samt ansåg att den utgjorde "den från alla synpunkter förkastliga grislitteratur[ ens] senaste råhetsrekord".6 Tidningen åtalades en månad senare vid Karlskrona rådhusrätt för majestätsbrott. Huvudanledningen till detta åtal var tidningens inledande artikel under titeln "Fyra kungar eller fyra stråtröfvare i tjufsamhället", som behandlade "Tjufvarnes kung" (Oscar II), "Lönnmördarnes kung" (direktören i AB Separator John Bernström), "Vampyrernas kung" (konsuln och kvarnägaren John Jeansson i Kalmar) samt "Förrädarnas kung" (sekreteraren i Svenska Arbetareförbundet Josef Nilsson). Det fanns dock också andra anstötliga inslag i tidningen, bl a en travesti på psalmen "Vår Gud är oss en väldig borg" samt en annons som drev med den kristna nattvardsläran. Dessa senare inslag ledde för övrigt till en riksdagsdebatt, i vilken statsministern tillika justitieministern Karl Staaff kritiserades för att inte ha åtalat tidningen enligt den s k hädelseparagrafen.7 När tryckfrihetsmålet togs upp i januari 1906 var August E Andersson inkallad som svarande. Han hade emellertid då redan lämnat sin anställning på Blekinge Folkblad och flyttat från Karlskrona. I hans ställe inställde sig en järnarbetare, som yrkade på att Andersson skulle förklaras skild från målet. Rätten hade då fått ta del av en förseglad sedel med namnet på utgivaren av Gula Faran: en bageriarbetare från Kalmar. Vid förnyade överläggningar den 9 februari tog denne helt på sig ansvaret för innehållet i Gula Faran och August E Andersson skildes därmed från målet. Flera, bl a Karl Fernström i hans bok om ungsocialismen, gör dock gällande att Andersson var den egentlige upphovsmannen till skriften. Enligt ett brev från Carl G Schröder till Hinke Bergegren hade nämligen Schröder och Andersson "fått fria händer att redigera skriften, dock med uttrycklig önskan att åtal skulle följa".8

Mångsysslare på Värmlands Folkblad

I Karlstad, dit Andersson flyttat innan tryckfrihetsmålet kom upp, fortsatte han att arbeta inom den socialdemokratiska pressen. Han blev omedelbart invald i Värmlands Folkblads styrelse och blev dess vice ordförande i mars 1906. Men även i sin nya hemstad var han en kontroversiell person. Då han i oktober utsågs till expeditör, blev protesterna omfattande Vid ett föreningsmöte anförde en talare "att det gått an att få en mera sympatisk person i A E Anderssons ställe", medan en annan menade att "Andersson var olämplig för platsen [och att talaren själv] kunde sökt platsen och förstört tidningen lika bra som herr Andersson". Sedan flera ryckt ut till Anderssons försvar, godkändes styrelsens åtgärd, dock med förbehållet att platsen skulle utannonseras och att ett regelrätt val skulle företas vid nästföljande möte. Detta skedde i mars 1907, men Andersson föredrog då att bli tryckeriföreståndare, en befattning som han enhälligt utsågs till bland 32 sökande. Under ett knappt år 1907—1908 var han samtidigt redaktör för tidningen först under hösten 1907. sedan när ordinarie redaktören Stören Gottfrid Fröseli avlidit, därefter under tre vårmånader 1908, medan den nye redaktören Ivar T Vennerström vistades i Amerika. I april 1908 valdes Andersson även till ordförande i Tryckeriföreningen Värmland, som var namnet på den förening som utgav Värmlands Folkblad. 9 Förslaget att anställa Ivar T Vennerström som redaktör för Värmlands Folkblad kom från August E Andersson. Det är okänt i vilken utsträckning de tidigare var bekanta. Att de kom varandra mycket nära under tiden på Värmlands Folkblad står dock klart. Vennerström har i en artikel beskrivit deras förhållande på följande sätt: 10

Och han fortsatte med följande ord om sin vän August Edvard: Han var tilltagsen och hänsynslös och ingalunda nogräknad med medlen. Ingenting omöjligt fanns för honom. Protokollen i Värmlands Folkblad ger många belägg för att det finns visst fog för denna karaktäristik. Andersson var hela tiden den offensive, den optimistiske som förordade investeringar och som också lyckades övertala sina styrelsekolleger om riktigheten i hans bedömningar. Av allt att döma var dessa optimistiska i överkant och bidrog sannolikt till att Värmlands Folkblads första etablering slutade i samband med storstrejken. När Andersson med kort varsel lämnade tidningen i januari 1909 skrev man i tidningen att han "alltsedan Värmlands Folkblads startande varit den förnämsta drivkraften i dess tillvaro och nedlagt ett synnerligen stort mått av energi och företagsamhet" och att även hans kritiker nu borde "erkänna att utan herr Anderssons energiska kraft hade Värmlands Folkblad i denna Stund ej existerat" 11 Sitt okonventionella sätt gav han ett nytt exempel på i samband med sin avflyttning från Karlstad. När styrelsen påpekade att den på hans eget förslag hade beslutat att uppsägningstiden borde vara en månad och att han nu tänkte sluta efter 14 dagar, blev det lakoniska svaret: "att han bryr sig ej om vad styrelsen tycker och beslutar, han slutar sin tjänst i alla fall".12

I väntan på Titanic

Dålig ekonomi präglade inte bara Värmlands Folkblads tidiga år. Samma sak gällde även för August E Andersson personligen. Detta finns belagt på ett mycket klargörande sätt i hans brevväxling med Kata Dahlström. Korrespondensen mellan de båda, som var särskilt intensiv under åren 1908—1909, präglas av ett ämne, med Anderssons eget ord "kovan". Kata Dahlström var av allt att döma mycket positivt inställd till den 26 år yngre radikale typografen i Karlstad och hjälpte honom ekonomiskt. Detta framgår av breven men också av Vennerströms formulering senare: "Hos Kata Dahlström stod han särskilt högt i gunst. Den vänskapen blev säkert Kata åtskilligt dyrbar".13 Anderssons avflyttning från Karlstad var betingad av att han fått anställning vid Skånetryckeriet i Malmö. Han skulle bli dess chef och skulle teckna aktier i företaget. Även detta företag tycks ha haft ekonomiska svårigheter: i slutet av mars 1909 behövde Andersson 5000 kronor och i mitten av april kunde han meddela Kata alt han tvingats ta till en växel för att klara tryckeriet. I november 1911 skrev han dyster från Ronneby: "jobbet går trögt här i Blekinge —ja så uselt att jag skäms för resultatet — 20 krisch kontant på 14 dagar".

Brevväxlingen med Kata Dahlström slutar sedan med ett brev daterat den 17 mars 1912. August är då tillbaka i Ystad, sannolikt som typograf på Ystads Allehanda, och meddelar att han bestämt sig för att resa till USA. Han nämner att en båt skulle avgå den 2 april men tillägger, inte oväntat, "kovan ej ordnad".14

Räddningen från katastrofen

På något sätt lyckades August finansiera sin resa och inköpte sedan i Köpenhamn en biljett i tredje klass för färd till Amerika på Titanics jungfruresa. Hans upplevelser under denna finns refererade på flera ställen. En kort berättelse fanns publicerad i ett antal tidningar redan en knapp vecka efter förlisningen. Efter ytterligare några dagar publicerade vidare den svensk-amerikanska tidningen Nordstjernan en längre artikel av Andersson, där han återgav sina upplevelser. Senare skrev han också ett föredrag på engelska som han själv höll vid ett flertal tillfällen i sitt nya hemland. I alla dessa dokument beskriver han förlisningen och sin egen dramatiska räddning: 15

Så kom en andra explosion som kastade oss fullständigt tvärs över däcket och, genom som ett under, hamnade vi rätt framför en hopfällbar båt, som hittills hade förbisetts. — Vi behövde inte skjuta båten av däcket, eftersom Titanic vid det laget låg under vatten och vi flöt ovanpå hennes däck. Titanic vände fören ned under vattnet och hennes akter reste sig högre och högre. En tredje explosion skadade sedan botten i smärtingbåten, som dock flöt med hjälp av sin reling av kork. medan Titanic sjönk bit för bit. Allt fler kom till Anderssons båt, som efter ett tag slog runt på grund av överbelastning. Han själv lyckades så småningom ta sig tillbaka till sitt flytetyg, vilket snabbt fylldes: Båten var överfull och vi hade endast ett par åror. Vi var tvungna att bara stå eller sitta stilla. Den enda motion vi fick var när någon dog och vi kastade honom över bord för att ge de levande en aning mer plats och samtidigt lätta vikten i båten.

Kampen ombord på den upp och nedvända livbåten. Scen från Titanicfilmen. Liknanade scener utbröt ombord på livbåt A där Wennerström kämpade för sitt liv.

Andersson beskriver sedan hur passagerarna i smärtingbåten strax efter soluppgången såg ett ljus på avstånd. Det gav hopp om att de skulle räddas, men så försvann ljuset för att på nytt komma tillbaka gång efter gång. Ljuset härrörde nämligen från en lanterna på ett kryssande fartyg, Vid sjutiden på morgonen nådde den fram till smärtingbåten. Passagerarna bärgades och fördes till fartyget Carpathia, där de överlevande samlats. På kvällen den 18 april kunde så Andersson för första gången se Frihetsgudinnan i New York, som en av de 704 räddade bland de drygt 2 200 ombordvarande på Titanic. I sitt föredrag konstaterade Andersson avslutningsvis, med formuleringar som borde ha väckt genklang bland amerikanska immigranter, att de kommit på fast mark med en mycket speciell livserfarenhet:

Vi hade lärt oss vad vår viljekraft kunde åstadkomma. Vi vet att när en människa har förlorat hoppet, så kan inget livbälte i världen hjälpa henne upp.[...] Ingen har någonsin gjort någon annan stor, och framgångar har bara nåtts av någons hårda arbete förena I med de magiska orden JAG VILL, JAG SKA.

Livet i det nya hemlandet

Väl i New York fick August, nu med efternamnet Wennerström, av Frälsningsarméns nödhjälpskommitté en biljett till Chicago samt 25 dollar. Målet för hans Chicagoresa var ett tidningsföretag, där han ansåg sig ha utsikter att få arbete, Det är oklart om dessa planer infriades, Under alla händelser kom han till Chicago och var kvar där i början av juni, då han höll ett föredrag om sina Titanicupplevelser inför 400 åhörare i Lake Hall. Vi vet också att han kontaktade Frälsningsarmén i Chicago. Det var nämligen där träffade sin blivande hustru, den tio år yngre svenskättade Namoi Johnson.16 Efter omkring ett år begav de sig tillsammans till Culver, en liten ord i Indiana några timmars färd öster om Chicago. I ett brev till Hinke Bergegren 1915 — i vilket han för säkerhets skull lade till "Remember Gula Faran" i nedre vänstra hörnet — beskriver August denna ort som en lantlig idyll med "blommor och grönt, insjöluft och wildness". Han anställdes här som "super intendent of ground" vid Culver Military Academy, ortens internatskola. Även denna gång finner man samma originella drag som mycket i hans tidigare liv givit prov på. August och hans blivande hustru Namoi hade nämligen farit till Culver för att träffa en annan överlevande från Titanic. Genom en förväxling råkade internatskolans ledare, Mr Culver, tro att August E Wennerström var den trädgårdsmästare vid namn Leo, som han själv väntade på vid stationen. Wennerstrlm fick arbetet i hans ställe och kom också att få smeknamnet Leo. Han gifte sig med Namoi Johnson den 26 iuni 1915 i The Union Swedish M E Church i Chicago De fick under åren 1916—1932 sju barn av vilka de flesta fortfarande bor i Indiana. August själv kom med tiden att bli en välrespekterad medborgare i Culver och blev nära vän med sin arbetsgivare. År 1941 i samband med andra världskriget kom han att bli säkerhetsvakt vid the American Air Force Depot i South Bend, Indiana, för att efter kriget vara verksam vid Fort Wayne State School. Han dog den 22 november 1950 sextiosex år gammal, medan hustrun Namoi levde fram till 1977. Båda är nu begravna i Culver, Indiana."

Fotografi på en av Titanic så kallade smärtinglivbåtar.

En illustration av den amerikanska drömmen Då man summerar August E Anderssons händelserika liv, kan man konstatera att emigrationen till USA innebar stora förändringar för honom. Han tog sig ett nytt efternamn samt blev med Ivar Vennerströms ord "stadgad familjefar och amerikansk medborgare". Det nya hemlandet tycks också ha inneburit en nydentering i flera andra avseenden. Det politiska engagemanget, som varit ett dominerande inslag i hans liv i Sverige, försvann av allt att döma helt. Vidare sadlade han yrkesmässigt om radikalt: från att tidigare enbart ha ägnat sig åt trycksaker och framför allt tidningar övergick han till att bli trädgårdsmästare. I mycket är han således en god illustration av den sk amerikanska drömmen, hur emigrationen gjorde det möjligt för en person att börja om på nytt. Det var sannolikt också Augusts avsikt med Amerikaresan, men det är inte otänkbart att de traumatiska händelserna på Titanic bidrog till att förändringarna blev större än han avsett.

Lars Engwall

Fotnot från webbmaster

Jag har tidigare publicerat en artikel om den idag så kallade Titanic-ringen. Denna artikel handlar om svenskt pars sorgliga öde när de var nära att överleva katastrofen, men istället avled i samma livbåt som August Wennerström överlevde i. I denna artikel kan ni läsa mer om vad som hände i smärtingbåten.

Klicka här för att läsa mer om Titanic-ringen

NOTER

Jag ar lacksam för hjälp från Rut Berggren, Lars Björlin, Claes-Göran Wetterholm samt August E Anderssons efterlevande släktingar.
1. Vennerström(l932), Vem är det?. Dagens Nyheter den 21 april 1912 och intervju med Elis Andersson, Karlstad. Trots efterforskningar har inte handlingarna i tryckfrihetsmålet kunnat återfinnas
2. Landsarkivet i Lund samt Brand i oktober 1902 s 6
3. Uppgifter från Karlskrona stadsförsamling samt Ericson (1954 s 28—381
4. Ericson (1954 s 29—30)
5. Ericson (1954 s 32) och Blekinge Folkblad 191219-3
6. Blekinge läns Tidning 060120-2 och Lidforss (1913 s 161)
7. Gula Faran och Wendel (1971 s 77). Citaten från Gula Faran är gjorda från Kungliga bibliotekets exemplar
8 Ericson (1954 s 38). Wendel (1971 s 71, citatet därifrån) och Fernströmm (1950 s 113)
9. Engwall 1985 s 45—50)
10. Vennerström (1932 s 59)
11. Engwall (l985 s 48)
12. Protokoll Varmlands Folkblad
13. Kata Dalströms brevsamling(AA) och Vennerström (1932 s 59) För delar av Kata Dalströms korrespondens, dock ej den med August E Andersson, se Dalström (1987)
14 Kata Dalströms brevsamling (AA) och uppgifter från Claes-Göran Wetterholm
15 Aftonbladet 20 april 1912. Dagens Nyheter 20 april 1912. Huvudstadsbladet 22 april 1912, Nordstjernan 23 april 1912, Culver Citizen 2 april 1924 samt Anderssons föredragsmanus. Se även Wade (1980 s 248—249, 299. 313—314, 320. 326—327, 335—336 och 382—383). Citaten utgör översättningar från Anderssons föredragsmanus.
16. Uppgifter från Claes-Göran Wetterholm samt Knight E Wennerström, Plymouth, Indiana
17. Uppgifter från Knight E Wennerström. Plymouth, Indiana, brev till Hinke Bergegren 7/11
1915 (AA) samt brev från The Culver Educational Foundation 14/8 1986

REFERENSER

Tryckt material
• Aftonbladet 20 april 1912
• Blekinge folkblad 19 december 1905
• Blekinge Läns Tidning 20 januari 1906
• Brand oktober 1902
• Culver Citizen 2 april 1924
• Dagens Nyheter 20 och 21 april 1912
• Dalström, K.. Brev till Hjalmar Branttng och Fredrik Stöom. Inledning och kommentarer av Rut Berggren.Lund 1987
• Engwall, 1. , Från vag vision till komplex organisation. En studie av Värmlands Folkblads ekonomiska och organisatoriska utveckling. Uppsala 1985
• Ericson. P.. Sydöstra Sveriges Dagblad under 50 år,Karlskrona 1954
• Fernström, K.. Ungsocialismen. Stockholm 1950
• Gula Faran december 1905
• Huvudstadsbladet 22 april 1912
• Lidforss. B.. Polemiska inlägg. Malmö 1913
• Nordstjernan 23 april 1912
• Wade. W. C . The Titanic. End of a Dream, Harmondsworth 1980
• Wendel. G., Politik och religion Studier i svensk politik 1904-1907. Licentiatavhandling i historia vid Stockholms universitet, vårterminen 1971 (Stencil)
• Vennerström. 1., "Gula Faran", Minnesskrift Karluads Arbetarekommun 1902 29/1 1912, Karlstads arbetarekommun 1932 s 59—60

Otryckt material
• Kata Dalströms brevsamlmg i Arbetarrörelsens arkiv-
• Brev från August E Wennerstrom till Hinke Bergegren i Arbetarrörelsens arkiv
• August E Wennerstroms manuskript till föredrag om Titanics undergång
• Uppgifter från pastorsämbeten och landsarkiv rörande August E Andersson
• Uppgifter från Claes-Göran Wetterholm, Stockholm (december 1986)
• Brev från The Ctllver Educanonal Foundation (14 augusti 1986)
• Uppgifter från Knight E Wennerstrom. Culver. Indiana (april 1986)
• Uppgifter från Elis Andersson Ystad (september 1986)

© Copyright Lars Engwall, Arbetarhistoria.
Frågor ställs till,
Gå tillbaka till förstasidan