Elisabeth hade en bror, Fritz, som också bodde i Amerika.

Elisabeth gav musiklektioner och utbildade sig samtidigt till sångerska. Hon och Adolf Dyker träffades när hans familj flyttade till 187 Center Street i New Haven. De gifte sig 1911 och höll på att bygga ett hus där, som var nästan färdigbyggt när Adolfs far avled hemma i Sverige den 1 december samma år. De reste till Gnesta, där modern nu levde som änka, för att ta hand om bouppteckningen. De var på väg hem därifrån när de reste med Titanic.

Efter kollisionen såg Adolf (eller Fred, som han också kallades) till att hon kom i livbåt 16, kysste henne och sade glatt: "Vi ses senare!" innan han steg åt sidan för att inte stå i vägen för andra kvinnor som ville komma i båten. Hon fick en handväska med sig, som Adolf hade räckt henne, där bland annat två guldklockor, två diamantringar och ett safirhalsband fanns. Antingen i livbåten eller på Carpathia försvann väskan på något vis - hon var inte säker på hur det hade gått till.
   Väl i land i New York skickades ett telegram till New Haven och släktingarna där. Telegrammet lydde: "Liza räddad, Fred omkommen".

Elisabeth fick $1.200 från Röda korsets hjälpfond och $300 från "Den kvinnliga hjälpkommittén", båda i New York. Det finns inga uppgifter om utbetalning av skadestånd, men Elisabeth stämde White Star Line för förlusten av sin make (på $14.000) och resegodset ($4.000).

Hon fortsatte att ge musiklektioner, gifte om sig med John A. Josephson och flyttade till New Jersey. Hon avled där den 19 februari 1961.