TITANIC NORDEN - Personbiografi Eino Lindqvist

Den 3 april 1912 steg Eino p� fartyget Polaris (eller Arcturus?) i Hang� hamn och p�b�rjade sin resa via K�penhamn till Hulll i England, tillsammans med sin syster Helga, systerdottern Hildur och v�nnen August Abrahamsson, alla fr�n Dalsbruk. Eino var p� v�g via Hoboken, New Jersey, till Monessen, Pennsylvania. Det var Einos f�rsta resa till Amerika och han var en v�ltr�nad man som hade tillbringat mycket tid p� gym hemma i Finland.

Ombord p� Titanic fick Eino och August hyttplatser i f�ren, precis som �vriga ogifta m�n.
   P� kv�llen den 14 april, efter flera dagars lugn, roades han den lite br�kiga munterheten i tredjeklassutrymmena d�r man drack och dansade. Systern och systerdottern hade g�tt till s�ngs tidigt, men Eino stannade uppe till strax f�re midnatt och hade inte legat l�nge i sin koj innan han k�nde det han beskrev som en stark vibration snarare �n en v�ldsam st�t.
   August Abrahamsson, som misst�nkte att n�got var allvarligt fel, kom och v�ckte honom genom att ropa i hans �ra. Sj�lv var han ovillig att stiga upp, han trodde inte det var n�gon fara. Men August tvingade upp honom och de tog sig tillsammans upp p� f�rd�ck, d�r de s�g isen som hade skrapats loss fr�n isberget. En av bes�ttningsm�nnen tog det livb�lte som han hade satt p� sig och sade att det skulle vara alarmerande f�r andra passagerare att se honom b�ra det. De gick tillbaka ner till sina hytter och uppt�ckte att vattnet hade b�rjat stiga d�r. Eftersom Helga och Hildur hade sina kojplatser i aktern begav de sig akterut f�r att varna dem.
   Eino hittade inte systern i hytten utan, efter lite letande, ensam i en korridor, p� gr�nsen till hysteri. Hon hade l�mnat Hildur sovandes i kojen eftersom hon inte ville st�ra henne om de �nd� skulle d� allihop. Eino gick tillbaka till hytten och svepte in Hildur i en filt. Sedan kl�ttrade han med flickan i ena armen och Helga krampaktigt fasth�llandes i hans rock uppf�r tv� j�rnlejdare. P� v�gen s�g de en mor som f�rs�kte f� livb�lten p� alla sina barn, som Eino uppskattade till sju stycken, och han fr�gade om de hade n�got �ver, men det hade de inte.
   Eino hj�lpte Helga och Hildur att komma i en livb�t (15 eller m�jligen 16), och �ven Hedvig Turkula s�g han till att hon kom med i livb�t 15. August l�mnade dem och gav sig iv�g p� egen hand. Han sade sj�lv att han blev f�rv�grad att g� ombord i samma b�t och var kvar p� Titanic tills aktern b�rjade resa sig. D� hoppade han i vattnet och klarade livhanken mycket tack vare sin starka fysik. Han mindes att han t�nkte att det kalla vattnet inte var v�rre att simma i �n isiga finska dammar, vilket han gjort n�r han var pojke. Han s�g skeppet brytas itu och n�dde till sist den felv�nda hopf�llbara livb�ten B. Han mindes att det var strid om platserna p� b�ten; m�n slogs, sparkade och bet f�r att h�lla sig kvar. Medan timmarna gick s�g Eino m�n d� l�ngsamt och glida av b�ten. (Enligt vissa k�llor l�r han ist�llet ha r�ddats i livb�t 15.)

Efter att Carpathia hade r�ddat de �verlevande letade han reda p� Helga, Hildur och August Abrahamsson och gavs en av eldarnas overaller att s�tta p� sig. I New York f�rdes Eino, Helga och Hildur till ett sjukhus. Efter att ha vistats d�r under tre dagar togs de till ett stort lager d�r de gavs kl�der (Einos var mycket f�r stora f�r honom) samt $50. De ska under sjukhusvistelsen ha �terf�renats med Helgas make Eric Aleksanteri Hirvonen och Eino som f�ljde med dem till Monessen, men enligt Phillip Gowan "fortsatte de vidare till Pennsylvania d�r Eric Hirvonen v�ntade".

I maj 1912 var han involverad i ett slagsm�l. Det hade tydligen intr�ffat n�got missf�rst�nd med en annan man och Eino fortsatte att gr�la p� honom. V�nner till de b�da ingrep men till ingen nytta; slagsm�let b�rjade. Eino gav mannen en rej�l omg�ng innan han f�rsvann fr�n platsen.

1915 flyttade Eino, som numera kallades Ed, till Syracuse, New York. Han arbetade som "hammarman" eller "klubbman" (hammer man p� engelska) p� Burke Steel Company.
P� 1920-talet blev han amerikansk medborgare och arbetade m�jligen p� Halcomb st�lverk i Syracuse. Han bodde kvar i omr�det till tidigt 30-tal.

Han reste ofta p� l�nga resor hem till Finland och blev d�r far till sitt enda barn, en utom�ktenskaplig son. Efter andra v�rldskriget tycks han helt ha g�tt upp i r�k. Ingen av familjemedlemmarna h�rde n�gonsin av honom igen. Han levde ett vagabondliv, stannade aldrig l�nge p� samma plats och svarade aldrig p� n�gon av de annonser som hans son Eino och bror Martin satte in i olika tidningar p� de platser d�r de f�tt reda p� att Eino hade bott.
Brodern Martin fortsatte l�nge s�kandet som han p�b�rjade i slutet av 40-talet, med att annonsera, skriva brev, s�ka upp gamla v�nner som han f�rlorat kontakten med �ratal tidigare. Sonen Eino Lindquist, som bodde i Dalsbruk, var orolig f�r att han aldrig mer skulle f� h�ra av sin far. S� blev det ocks�. Det h�rda s�kandet efter Eino gav inget resultat och de accepterade resignerat att de f�rmodligen aldrig skulle f� veta vad som hade h�nt. Brodern Martin dog 1966 utan att ha f�tt n�got svar. Sonen Eino dog i stillhet 1998, ocks� han ovetande om faderns �de. Men tidigt �r 2000 kunde mysteriet l�sas, tack vare ledtr�dar givna av Einos bror Martins enda barn, och Einos barnbarn fick svaret deras far b�rjat s�kandet efter.

Eino hade �terv�nt till USA, efter ett bes�k i Finland, och rest fr�n plats till plats i landet. Till slut hyrde han en liten, smutsig l�genhet d�r han kunde f�rvara sina f� tillh�righeter medan han utan framg�ng f�rs�kte hitta n�got arbete. Han led dessutom av paranoid schizofreni (vilket anges p� d�dscertifikatet som en bidragande orsak till d�den) och blev inlagd p� ett statligt mentalsjukhus. D�r levde han i �ratal medan hans familj f�rg�ves s�kte efter honom.
Han dog av en stroke, 66 �r gammal, och lades i en om�rkt grav. Hans d�dsbo gav $68.74 och anv�ndes till kravet p� $2,665.48 som gjordes av Department of Mental Hygiene.