Längd: 275.8 m Sjösättningen
Britannic var tillsammans med Olympic ett av Titanics två systerfartyg. Från början skulle fartyget heta Gigantic, men efter
katastrofen med Titanic nöjde White Star Line sig med det lite nedtonade namnet Britannic. Vid sjösättningen 1914 var hon
det största fartyg som någonsin hade byggts. Vid byggandet av Britannic hade skeppsrederiet Harland & Wolff haft längre tid på sig än med de tidigare
systerfartygen och kunde nu rätta till alla misstag som hade gjorts på Titanic och Olympic.
Säkerheten på Britannic blev därför förbättrad jämfört med de tidigare fartygen och det skulle aldrig mer finnas för få livbåtar. White Star Line
ville att Britannic aldrig skulle riskera att råka ut för samma öde som Titanic. Skrovet var en halvmeter tjockare än systerfartyget hade haft och
hon hade ännu fler vattentäta skott med dörrar som kunde manövreras elektriskt. Ett sista bevis för att Britannic inte skulle behöva råka ut för samma
öde som Titanic var att kaptenen Charles Bartlett gick under smeknamnet "Iceberg Charlie". Detta eftersom han ansågs ha en förmåga att lukta sig till och undvika
isberg. Britannic sjösattes den 26 februari, 1914 under mindre pompa och ståt än när systerfartygen hade sjösatts.  Britannic sjösätts. Första världskriget
Från början var det meningen att även Britannic skulle trafikera sträckan mellan USA och England och hon skulle sättas i bruk under 1915.
Första världskriget bröt ut 1914 och förhindrade detta. Den 13:e november 1915 rekryterades Britannic av den brittiska flottan som lät
göra om inuti fartyget eftersom hon skulle användas som ett flytande sjukhus. White Star Line hade ett avtal med den brittiska staten om att deras fartyg
kunde rekryteras till flottan under krigstid. I utbyte hade de fått hjälp med att finansiera byggandet av de tre systrarna. Britannic förseddes med ungefär 3000
sjukhussängar och den medicinska besättningen bestod av 52 officerare, 101 sköterskor och 336 biträden. Förutom den medicinska besättningen fanns ytterligare 400 personer som jobbade
på eller med fartyget. Britannic fick beteckningen 'HMHS' före namnet istället för 'RMS' som Titanic och Olympic hade. Detta stod för
His Majesty´s Hospital Ship.  Britannic målad som lasarettsfartyg. De första uppdragen
De allierade visste att det fanns ubåtar i Medelhavet, men förlitade sig till en början på Genèvekonvektionen som förbjöd krigshandlingar mot lasarettsfartyg.
Britannic var för säkerhets skull vitmålad med stora röda kors på båda sidor. Fartygets första uppdrag tog henne till Egeiska havet (utanför Grekland) där
3500 sårade militärer skulle tas om hand. Några veckor senare återvände Britannic till Southampton för att lämna över de sårade och därefter fick hon ett liknande
uppdrag vilket tog ungefär en månad att utföra. Det tredje uppdraget var att tjänstgöra som sjukhus vid Isle of Wight (en ögrupp utanför England).
Den 6:e juni 1916 trodde den brittiska flottan att de inte längre behövde Britannic och hon friades från sin militära tjänst. Nu skulle
White Star Line äntligen kunna använda sitt fartyg till passagerartrafik mellan USA och England på samma
rutt som Titanic hade haft, Southampton till New York.  Målning över hur Britannic såg ut. (Målning © Ken Marschall. Publicerad efter tillstånd.)
Britannics inredning var numera anpassad till sjukhusresor och all den vackra utsmyckningen var bortplockad. Hon fick därför restaureras så att hon kunde
passa till passagerartrafik igen. Mitt under restaureringen kallade flottan in henne till tjänst igen. Nu tvingades Britannic ut på sitt fjärde uppdrag
och den här gången var destinationen Murdos i Medelhavet. Detta uppdrag gick inte ut på att frakta sårade utan nu var det en frivillig hjälporganisation
(VAD) som skulle till Mudros. Meningen var att hon skulle återvända direkt till England men det uppstod
problem när några ur besättningen drabbades av matförgiftning. Först efter åtta dagar kunde hon påbörja sin färd hemåt igen. Nästa
uppdrag gick återigen till Murdos och nu skulle Britannic hämta 300 sårade. På hemvägen fick hon problem när hon hamnade mitt i en storm, men besättningen
lyckades klara sig ur den utan större problem. Däremot råkade Aquitania illa ut i samma storm och var tvungen att repareras. Eftersom Aquitania var
ur bruk fick Britannic ge sig iväg redan fyra dagar efter sin hemkomst.  Prommenaddäcket på Britannic. Uppdrag 6, det sista uppdraget
För att nå sitt mål i norra Egeiska havet måste Britannic passera ett smalt sund mellan ön Kea och det grekiska fastlandet.
Samtidigt skriver kapten Gustav Siess som är befälhavare på den tyska ubåten U73 i sin loggbok: |
|
"Siktat jagare och passagerarfartyg. Lägger ut två bälten med 6 minor vardera i Kea sundet" |
|
Klockan 08.12 den 21 november 1916 satt nästan alla och åt frukost när det hördes en våldsam knall. Ingen ombord tog denna knall
på allvar. Menige Percy Tyler berättade att de hade skämtat om att "det var nog mer synd om den vi kört på". Majoren i matsalen
befallde att alla lugnt skulle äta upp sin frukost. Violet Jessop
Violet Jessop var sköterska ombord. Efter smällen fortsatte hon göra klart en frukostbricka till en sjuk medsyster. Violet väntade sedan tills
medsystern hade ätit färdigt. Därefter gick hon lugnt tillbaka till sin hytt för att hämta tandborsten. Den var något hon hade saknat mycket när
hon räddades från Titanic fyra och ett halvt år tidigare. Violet överlevde inte bara Titanic utan hon var också med om den våldsamma kollisionen
som Olympic gjorde med fartyget Hawke 1911. Olympic klarade sig i alla fall från att sjunka, men nu var Britannic illa ute. Fartyget sjunker
Det dröjde inte länge förrän det rapporterades att fartyget tog in vatten och hon började luta åt sidan. Efter en stund lät besättningen de kvinnliga
sjuksystrarna gå ombord i livbåtar på ena sidan och manliga besättningsmän på den andra. Än idag hänger repen till livbåtarna kvar på
Britannics vrak. Ingen ombord på fartyget visste riktigt vad som hade hänt. Ett jättelikt hål hade slitits upp i styrbords bogsida och vattnet forsade in,
men ingen skadades vid explosionen. Kaptenen fattade nu ett olyckligt beslut. I ett försök att rädda fartyget genom att sätta det på grund beordrade
han full fart framåt för att förhoppningsvis sätta fartyget på grund på den närbelägna ön Kea. Då hände samma sak som hände när Estonia rusade fram
med öppet bogvisir. Britannic vattenfylldes ännu snabbare och fören började tippa ner i havet. Innan kaptenen hann beordra stopp i maskinen var
katastrofen redan ett faktum.  Britannic går på en mina? och sjunker. (Målning © Ken Marschall. Publicerad efter tillstånd.) Livbåtar trasas sönder
När fartyget ångade mot land så sögs livbåtarna mot Britannics tre jättelika propellrar. Dessa var 7 meter höga och framdrivna av 50 000 hästkrafter.
Flera livbåtar smulades sönder. 70 matroser och sköterskor skadades svårt och trettio av dem hackades till döds. Sjuksköterskan Violet Jessop var en av de
som överlevde. Hon kastades runt av en propeller, men kom upp till ytan och räddades. De sista minuterna
Oturligt nog träffades Britannic av minan eller torpeden, vilket det nu var, mitt under ett vaktombyte. Under detta vaktombyte stod de vattentäta dörrarna
öppna för att ta emot det nya skiftet. Innan kaptenen hann stänga dem hade alldeles för många av skotten hunnit bli översvämmade. Dessutom stod flera
fönster öppna eftersom fartyget skulle luftas ur. Britannic sjönk därför mycket snabbare än Titanic hade gjort. Kapten "Iceberg Charlie" stod kvar
på sin post till sista minuten. Han gav signalen "abandon ship" med fartygssirenen och vid det laget var det bara för honom att gå rakt ut i vattnet.
Fartygets eldare hade varit kvar på sina platser enda tills kaptenens sista signal. De lyckades rädda sig i sista sekund genom att snabbt krypa ut genom
den fjärde skorstenen som precis som på Titanic var en attrapp. Havet var nu fullt av överlevande och vrakgods. Brittiska jagare och grekiska fiskebåtar
begav sig snabbt dit och plockade upp alla som överlevt. Tur i oturen var att fartyget inte var på väg hem med tretusen sårade soldater när det hände.  Britannic till havs.
Frågan om det var en mina eller en torped som sänkte Britannic har länge varit omdiskuterad. Var tyskarna i stånd till att bryta mot krigets lagar eller
var det en mina? En torped syns lätt när den kommer farande, men kapten Bartlett hävdar att han inte såg något sådant. Undersökningskommissionen
som tillsattes efteråt hävdar att det antagligen var en mina. Vraket
Britannic fick ligga och vänta på bottnen i nästan 60 år innan den franske havsforskaren Jacques Costeau fann vraket. Under expeditionen upptäckte han att
Britannic låg ganska långt från den position som det engelska amiralitetet hade uppgett på sina sjökort. Detta gav upphov till en konspirationsteori om att engelsmännen själva
sänkt fartyget för att smutskasta tyskarna och få med amerikanarna i kriget. Costeau hittade dessutom tecken på en sekundär explosion
som skulle kunna innebära att engelsmännen haft ammunition ombord på fartyget. Idag anser experterna att ingen av dessa teorier förefaller särskilt troliga.  Britannics välbevarade vrak. (Målning © Ken Marschall. Publicerad efter tillstånd.)
20 år efter Costeaus expedition var det Dr Robert Ballards tur att undersöka vraket. Det hade då gått 10 år sedan Ballard på en tidigare expedition
hade hittat Titanics vrak. Istället för Costeaus dykarklocka hade Ballards grupp en avancerad kärnkraftsdriven ubåt kallad NR-1.
Vraket lokaliserades med hjälp av en side-scan sonar som gav en mycket bra bild över Britannics utseende på havets botten. Vraket ligger nu på sidan
på 120 meters djup. Från ubåten sände Ballard ut små undervattensrobotar med kamera för att studera vraket på nära håll. Britannic är så pass välbevarad
att Ballard menar att det borde göras om till ett undervattensmuseum. Han hoppas att det i framtiden ska gå att besöka vraket med hjälp av att styra
robotkameror från ytan. Rekommenderad läsning
Rekommenderade filmer
- Titanic Nordens källor?,
© Copyright, Mikael L |
Titanic Survivor: The Newly Discovered Memoirs of Violet Jessop Who Survived Both the Titanic and Britannic Disasters av Jessop, Violet, Maxtone-Graham, John.
Bildgalleri
Filmklipp
Gå tillbaka till förstasidan