RMS Titanic ingick i en serie av tre systerfartyg, Titanic, Olympic och Gigantic (döptes senare till Brittanic). Med dessa fartyg skulle White Star Line bli mer konkurrenskraftiga, eftersom dessa jätteskepp var bland dem största som dåtidens värld hade skådat. Det tog ett år att framställa de ritningar som behövdes. Byggandet startades i december 1908 med Olympic och sedan i mars 1909 med det som skulle bli Titanic. För att klara av dessa gigantiska byggen fick det ske en del ombyggnationer på varvet Queens i Belfast. Bland annat fick man bygga en helt ny torrdocka (The Thompson) för att få plats med ett skeppskrov i deras storlek, även kajen i New York som White Star Line använde, fick justerar göras. De båda skeppen blev mycket omtalade redan under byggnationstiden som pågick i två år. Pressen kallade dem för "i närmaste osänkbara", så det var inte konstruktörerna själva som påstod detta. Dessa båtar hade nämligen ett nytt system som bestod av flera "vattentäta skott" som vid ett vattenintag skulle isolera läckan från resten av fartyget. (Vi kommer till detta lite senare).

Sjösättningen av Titanic skedde den 31 maj 1911. Det var en stor tillställning och det såldes tusentals biljetter till förmån för ett lokalt barnsjukhus. Skeppet bestod då bara av själva skrovet. Hon blev sedan efteråt inrätt med ett omfattat elektriska system och de maskiner som behövdes och förstås alla luxuösa detaljer som enbart Titanic fick av dessa skepp. Fartyget byggdes för att attrahera de rikaste människorna som reste flitigt mellan Amerika och Europa. Några saker av hennes lyx som inte var så vanligt på en atlantångare var att det fanns el och värme i varje rum. Hon hade även hissar, en simbassäng (första fartyget med detta), squash plan, ett turkiskt bad (även detta var nytt på fartyg), gymnastikhall, frisörsalonger, skräddare och all annan förstklassig lyx som fick vilket lyxhotell som helst att verka andra klass hotell. Hon kallades för "drömmarnas skepp" och det var hon verkligen.

1.2 Syftet med den här uppsatsen

RMS Titanic har fascinerat mig i många år. Jag tog detta tillfälle i akt att få ta del av den mängd information som finns om detta ämne. Sedan har jag sammanställt en egen bild om vad som hände, varför och vad som kunde ha gjorts annorlunda. Jag ska sedan, inom en snar framtid, lägga ut den färdiga rapporten på min egna hemsida så att fler kan få ta del av det jag har fått fram.

Frågorna som jag har har sökt få svar på, är: Vad var det som hände med fartyget RMS Titanic den 14 april 1912? Och vad kunde ha gjorts för att få ett bättre slutresultat även vad som blev av denna katastrof?

För att kunna svara på dessa frågor, har jag besökt en del sidor på Internet. Jag har även läst boken "Titanics undergång En natt att minnas" av Walter Lord som är väl skriven och mycket detaljrik, kanske inte att rekommendera för den som inte är så väldigt intresserad av skeppet i sig, den är nämligen inte någon skönlitteratur direkt. Har även sätt filmen "Titanic" avigt och rätt, den är förövrigt gjord av James Cameron, även den är mycket detaljerad i sin berättelse om fartygets öde, en riktig stor film som skapade filmhistoria när den fick 11 Oscars. Så den är en film som alla bör ha sett, en gång åtminstone, så jag rekomenderar den varmt om du mot förmodan inte har gjort det.

Fredag den 5:e april 1912 något efter midnatt lägger Titanic till i Southamptons hamn. Skeppet är helt klätt med flaggor och vimplar. Tusentals människor har kommit för att se världens största passagerarångare. Dagen efter börjar rekryteringen av besättningen. Den första lasten anländer också. Under dagen lastas ytterligare 5 892 ton kol genom de stora portarna som finns på var sida av fartyget.

Under måndagen börjar det lastas på de stora mängder med mat och varor som Titanic förde med sig. Titanics arkitekt Thomas Andrews gör de sista justeringarna för att allt ska fungera så bra som möjligt.

Under tisdagen så gör Titanics kapten Edward J. Smith sin egen inspektion.

Onsdag den 10:e april 1912 är det äntligen den stora avfärdsdagen. Klockan 12.00 vinkar passagerarna på Titanic farväl till sina släktingar och vänner som är vid hamnen. När Titanic ska dras ut från hamnen, med hjälp av bogserbåtarna, så sliter sig "New York", en annan passagerarbåt, och är nära att kollidera med Titanic. Detta försenar Titanics start av resan med en timme.

Resans första anhalt är Cherbourg i Frankrike, en resa på 38 km tvärs över Engelska kanalen. 17.30 anländer hon till Cherbourg och nya passagerare tas emot från mindre båtar. 20.30 drar hon vidare och nu har hon vänt fören mot Queenstown, nuvarande Cork i Irland.

Det har nu blivit torsdag den 11:e. Thomas Andrews och nio andra bildar en grupp som har till uppgift att lösa de problem som uppstår på det nya skeppet. En fullskalig brandövning utförds och de vattentäta dörrarna testas. Vid 11.30 är hon sedan i Queenstown. Hon tar ombord ytterligare passagerare och en del post. 13.30 lättar hon ankar och beger sig äntligen iväg mot slutstationen New York. Ett kort stopp görs vid fyrskeppet "Daunt" för att släppa av lotsen. Nu när Titanic kommit en bit ut på de öppna havet prövar kapten Smith Titanics manöverduglighet.

Fredag den 12:e april mottar Titanic dussintals av gratulationer och lycka-till-hälsningar tillsammans med isvarningar som inte var ovanligt vid den tiden på året. Det är fint väder och det är ett väldigt stilla och lugnt Atlanten som man färdas på, besättningen tycker att det är ovanligt lugnt. Titanic har god fart, 21 knop (39 km/t). Nu efter det att de sista passagerarna har anlänt finns det sammanlagt 106 barn, 440 kvinnor och 1681 män, (totalt 2 2227), ombord på fartyget, men det finns bara plats för knappt hälften i de livbåtar som finns. Bland de som reser i första klass finns det många rika och mäktiga män från både Amerika, England och övriga Europa. Den rikaste av dem är den 47:åriga översten John Jacob Astor som är tillsammans med sin 20:åriga gravida hustru.

Den 13 april får telegrafisterna igång radioutrustningen som har varit ur funktion under nattens timmar. Titanic får nu ännu mera isvarningar och skickar även iväg många privata telegram åt passagerarna som vill hälsa till vänner och bekanta, som väntar på dem, hemma i USA.

Det blir sedan söndag den 14:e april 1912 och det fina vädret fortsätter med lugnt vatten och svag vind, det är frysgrader ute men en del passagerare trotsar kylan och vandrar ute på promenaddäcket. Även idag inkommer det ett flertal rapporter om isberg föröver. Ingen minskning av farten sker utan den ökas till 22 knop (41 km/t) istället.

Vid 19:30 får Titanic tre varningar från linjefartyget Californian om ett stort brett isfält, Californian ligger bara 45 sjömil norr om Titanic. Vid 21.20 drar sig Kapten "E.J" Smith tillbaka och säger till 2:a officeren Lightoller. "Hämta mig om det är det minsta oroväckande" vilket tyder på att de redan är inne i farligt farvatten. Lee och Fleet, som är på utkikensposten den kvällen, får i uppgift att titta extra noga efter isberg. Denna natt är det stjärnklart så det skulle inte vara så stora problem men de saknar visserligen kikare. När klockan är 21.40 kommer ytterligare meddelanden om isvarning, men de når aldrig bryggan eftersom telegrafisterna Phillips och Bride har fullt upp med de personliga meddelanden som det skickar och tar emot åt passagerarna. Alla isvarningar tyder på att det finns ett stort isfält cirka 125 km framför Titanic. Fartyget Californian blir nu tvunget att stanna för all is och meddelar detta till alla närliggande båtar. Men Bride tillrättavisar telegrafisten på Californian med orden "Håll dig borta ! Håll käften ! Du hindrar vår signal, jag arbetar för högtryck här !" Så telegrafisten på Californian slår då av sin utrustning och går och lägger sig. Kl 22.00 byter Murdoch av Lightoller vid bryggan.

Vattnet börjar att strömma in väldigt fort i de fem första skottena, en öppning har även blivit i det sjätte skottet och även detta fylls. Fartyget Titanic skulle kunna hålla sig flytande med de fyra första skotten vattenfyllda men inte med fem och nu till och med är det hål på det sjätte. "E.J" väcks i sin hytt och tar nu över befälet på bryggan. Han beordrar att en inspektion av fartyget ska ske, 4:e officeren Boxhall och snickaren J. Maxwell beger sig ned till postrummet men möts av postmannen John Richard som rapporterar att hela främre delarna är vattenfyllda.

15 minuter efter det att kollisionen med isberget har skett, alltså klockan 23.55, är alla delar av skeppet från postrummet på G däcket och framåt vattenfyllda. Efter en snabb inspektion av Wilde, Boxhall och Andrews ges inte något annat besked till "E.J" än att Titanic har högst 2 timmar kvar att leva. Detta betyder att 2 227 själar är i fara. Det är med ett tungt hjärta som kapten Smith tar emot koordinationen av fartyget och går över till telegrafistrummet och lämnar över följande meddelande:

"CQD (då tidens nödsignal) SOS (den nya nödsignalen) A MGY - WE HAVE STRUCK ICEBERG – SINKING FAST – COME TO OUR ASSISTANCE – POSITION LAT 41 46 N – LON 50 14 W – MGY (Titanics radio namn)" Men det är inte deras rätta position, utan den var av misstag felaktig.

Vid midnatt har även rummet med squashbanan vattenfyllts som ligger för övrigt 9,75 meter ovanför kölen, och Titanic börjar nu luta så man känner av det. De flesta ångpannor är nu avstängda. "E.J" ger nu order om att avtäcka livbåtarna och samla ihop passagerarna och besättningen, men det finns bara plats för 1178 personer. Många andra skepp har mottagit Titanics nödrop och fartyget Carpathia som ligger 93 km därifrån meddelar att de ger högsta fart och är på väg dit och beräknar vara där om fyra timmar, fast till den orätta positionen räknat. Ilastningen av passagerarna i livbåtarna börjar att ta fart. Kapten Smith order lyder att kvinnor barn ska komma med först, och detta kommer även att efterlydas väldigt strikt under resten av natten. Första livbåten har plats för 65 passagerare men lastats endast med 28 personer. De första nödraketerna avfyras som konstigt nog är vita. Flera livbåtar släpps i vattnet men alla är bara näst intill halvfulla.

Inne i fartyget är det inte många som har insett den stora faran. De försöker få information om vad som händer från personalen, men det är inte många av dem heller som har fått ordentligt med information och vet därför inte riktigt vad som händer, men de ber alla att ta på sig flytvästar och ordentligt med varma kläder. Wallace Hartley och hans bandmedlemmar fortsätter att spela, nu ute på däck och för att det inte ska utbrista panik så spelar de lite gladare stycken liksom "Bröllopsdansen" och "Ofelius". Men de från tredje klass som har känt vattnet närma sig på nära håll har insett den stora faran försöker nu tränga sig upp i panik på däck. För att det inte ska bli så kaotiskt uppe på däck stänger man därför inne dem med de grindar som skiljer de olika delarna av skeppet. Den äldre herren Guggenhiem och hans betjänt Victor vägrar att ta på sig sina flytvästar och går istället till sin hytt för att ta på sig de finaste kläder de har och på frågan varför; svarar de, "Vi har tagit på oss de bästa kläderna för att gå under som gentlemän."

Fartyget sjunker allt snabbare. Vid klockan 01.15 har det sjunkit så mycket att Titanics namn i fören är under vatten. Efter ett tag har alla båtar gett sig av. Flera livbåtar sänks ner och medan tiden går så blir de mer och mer fyllda. Livbåt 12, kl 01.25, 40 passagerare. Livbåt 14, kl 01.30, 50 passagerare. Livbåt 16, kl 01.35, är överfull av kvinnor och barn. Trycket från passagerarna är nu så stor att manskapet har fått beväpnat sig med revolvrar. På båt 14:e är 5:e officern Lowe tvungen att avfyra tre varningskott för att hindra ytterligare personer att hoppa ombord. På båt nr 2 försöker en grupp män att komma med, men Lightoller hotar dem med en oladdad revolver och får dem att gå av livbåten igen, mer kvinnor och barn kliver således ombord innan den sänkts ner till vattnet som bara är 4,5 meter nedan för dem, i vanliga fall skulle det ha varit 21 meter. De flesta av livbåtarna är i vattnet vid fem i två tiden.

På fartyget Californian, som ligger stilla, nu ca 16 – 30 km norr om Titanic, tycker många av manskapet att de ser ljuset av ett "stort fartyg" vid horisonten, de tycks även se skenet av fyrverkeripjäser, detta meddelas således till kapten, men han bara svarar att om det är inte är röda raketer så är det ingen att bry sig om, de har väl bara en fest. Califorinan har inte sin radio på och hör därför inte de meddelandena som skickas ut av Phillips och Bride, som nu är allt mera panikslagna, det sista meddelandet som sänds från Titanic är:

"SOS SOS CQD CQD (den sista av den gammla nödsignalen) MGY – WE ARE SINKING FAST – PASSENGERS BEING PUT INTO BOATS – MGY"

Efter detta kommer kapten Smith ner och säger till dem att de har utfört sin uppgift väl och ska nu bege sig upp på däck. Alla "E.J" den möter får ordern att "Alla skall göra sitt bästa och rädda sig själva", efter detta sägs det att han stänger in sig i den inbyggda styrhytten, låser dörren om sig och ställer sig vid styrratten och inväntar slutet för Titanic. Thomas Andrews som är fartygets konstruktör ses sista gången ensam i rökrummet, stående tittande på uret som är ovanför spisen. John Jacob Astor, den rikaste på fartyget, såg sin fru komma iväg med den sista livbåten.

Klockan har blivit 02.00. Många ur besättningen och av passagerarna hoppar i vattnet i hopp om att någon ska plocka upp dem. En av Titanic fyra skorstenar bryts nu av tyngden och krossar de människor som är i vattnet. Bandet på däck spelar som sista låt, psalmen: "Nearer my God to thee" (på svenska, Närmare Gud till dig). Det finns nu fortfarande omkring 1500 människor kvar ombord men det finns endast 47 plaster kvar på den näst sista hopfällbara livbåten. Därför bildar manskapet som är kvar en ring runt denna båt och släpper endast igenom kvinnor och barn. När de inte kan hitta fler fylls de kvarvarande plasterna snabbt av de män som är runt omkring livbåten, men så kommer överste Gracie med ytterligare fler kvinnor och männen i båten kliver åt sidan. Lightoller halar nu upp en fickkniv och skär av de sista repen till hissanordningen som är till båten. Mer hinner de inte innan vattnet når dem.

Lutningen är nu väldig stor och människor håller sig krampaktigt fast i räcken och annat fast förankrade föremål, en del tappar taget och åker kana längs hela promenaddäckets välpolerade golv, för att sedan med ett jätteplask kana ner i det iskalla vattnet, som har denna natt en temperatur på +0,5°. Inne från fartygets inre hör man hur porslin krossas och hur ångpannorna och annan fast inredning släpper från sina fästen och kanar framåt i skeppet, som nu har blivit nedåt.

Ljuset på Titanic blinkar till en kort sekund och slocknar sen helt. Klockan är nu 02.18 och aktern är vid det här laget långt ovanför vattnet. I det svaga månljuset och det lilla ljus som är från stjärnorna ser man klart och tydligt de enorma propellrarna. Och så plötsligt med ett väldigt brak går Titanics skrov mitt av mellan fjärde och tredje skorstenen, ända ner till kölen. Aktern faller nu handlöst tillbaka i vattnet till en någorlunda rät vinkel, medan fören försvinner direkt under vattnet

När ljudena av Titanic har tystnat för alltid så tar sorlet av de människor som ligger i vattnet vid. Ombord kvar på skeppet var över 1500 människor, de flesta ligger nu på vattenytan och plaskar runt i det iskalla vattnet. De ropar i panik åt de runtvarande livbåtarna att de ska komma tillbaka. Först efter 15 minuter kommer således EN båt till deras undsättning, men det är då försent. Ropen på hjälp har nästan totalt dött ut. Kvar på ytan ligger bara en massa kroppar av ihjälfrusna människor. De kan endast rädda 6 st av de 100 tals människor som låg i vattnet.

Till följd av Titanic förlisning bildas i April året där på, 1913, den internationella ispatrullen för att bevaka farlederna som är på Nordatlanten. Lagarna om livbåtarnas antal ändras även, så att alla ska få ha en livbåts plats i framtiden. Aldrig mer kom det att finnas likt Titanic ett sådant stort och luxuöst fartyg. Titanic var slutet på den storhets tid människan hade.

Vad kunde ha gjorts för att få detta dåliga slutresultat av denna katastrof att se bättre ut? Alltid när man har facit i handen så ser man de fel och brister som man kunde ha ändras på eller gjorts bättre. Jag har sammanställt några frågor som ska besvaras av hjälp med den information som jag har samlat på mig.

Farten var i detta fallet boven i dramat. Efter omständigheterna så hade Titanic mycket hög fart och den ökades faktiskt i stället för att sänkas. Rutinerna för de telegram som skulle komma upp till bryggan var inte heller de bästa. En del meddelanden, som kanske fått kapten på andra tankar, kom faktiskt aldrig upp till bryggan, utan de samlades på hög för att det var annat som ansågs viktigare och de fanns alltså inte tid för dem.

När man sen närmade isberget så hade inte de, som var på utkiksningsposten, inte tillräckliga med möjligheter att upptäcka ett isberg i tid för att man skulle kunna göra några åtgärder. De hade inte någon kikare och eftersom det var så lungt vatten så kunde de inte se de brottsjöar som, vid högre vågor, bildas i vattnet runt omkring. Men om de däremot hade behållit den höga fart man hade, och inte sänkt den, ja kanske ökat den, så hade antagligen skeppet girat fortare och undgått en kollision i alla fall.

Ett alternativ som skulle få en del skador som följd, men inte en någon större katastrof, skulle ha varit att inte girat alls. Eftersom skrovet var indelat i dessa "vattentäta skott", skulle fartyget ha klarat sig flytande med de första skotten "punkterade".

Det bästa vore ju att ha fler livbåtsplatser, så var det även tänkt när ritningarna gjordes, men det tycktes att det skulle ta upp onödigt med plats. Så om det hade funnits tillräckligt många livbåtar så skulle säkerligen alla ha hunnit räddats eftersom det var så gott om tid. Men även fast livbåtasplatserna var begränsade till hälften av passagerar antalet så användes ändå inte alla platser fullt ut. Det var faktiskt en livbåt med 65 platser som seglade i väg med endast 12 passagerare med sig. En del av dem fick ordern av kapten att komma tillbaka men de löd tydligen inte. När Titanic väl hade gått under, så hade man kunnat hunnit plocka upp fler ur vattnet innan det var försent, men det ansågs att det skulle bli panik runt de livbåtar som kom tillbaka och man befarade att båtarna skulle kantra.

Californian som bara låg 16 – 30 km därifrån och till och med såg Titanic, de hade sin radio avstängd, det fanns nämligen vid den här tiden inga reglementen som styrde hur radiotrafiken skulle skötas och eftersom de inte hört vad som hänt trodde de därför att Titanic firade sin jungfruresa när de sköt upp vita raketer, nödraketer har nämligen röd färg.

För er som har sett James Camerons film "Titanic" kanske undrar hur nära verkligheten den är? Berättelsen som är i filmen är så nära sanningen om fartyget Titanic som man kan komma. Innan inspelningarna av filmen hade börjat, sökte temaet efter information om skeppet i hela tre år för att kunna göra en film så exakt som möjligt. En del saker saknas i filmen men detta beror på att original filmen var för lång, den låg nämligen på runt 5 timmar film och det ansågs för långt för en biopublik. Den förkortades därför ner till runt 3 timmar, och kunde därför inte innehålla alla de detaljer som är med i orginalet. Ram berättelsen om Rose och Jack är dock påhittad men allt runt om kring, till och med att mister Guggenhiem och hans betjänt Victor ville dö som gentlemän och det var även passagerare som beskyldes för skadegörelse när de använde inredningen som flytverktyg eller till något annat akut. En sak som jag har påträffat däremot att det nog inte rengnade i New York när Carpathia anlände. Det rycker från den sista skorstenen i filmens Titanic, sanningen är den att Titanic bara hade tre skorstenar, det var dock på mode att ha fyra stycken och den sista, som liknar en skorsten, användes bara som ventilation av maskinrummet och andra delar.

Då börjar detta arbete att lida mot sitt slut. Det har ibland varit jobbiga perioden att fram ställa detta, men när den väl är färdig så tycker jag att det har varit rogivande och resultatet har lyckligtvis blivit någorlunda vad jag hade tänkt mig från början. Det har varit riktigt roligt att läsa all information som finns och riktigt dykt ner djupt i dem. Jag har efter detta fått veta mycket som jag inte visste om innanjag började med detta. Och eftersom jag har varit intresserad av detta skepp sedan länge så var det lyckat att jag fick ett sådant här tillfälle att få ut mera och det har jag fått. Jag hoppas nu att även du är mer berikad när du har läst igenom det jag har att framställa.

Hmmm jag vet inte riktigt vad som ska finnas med på denna punkt, jag tycker att hur det har gått med arbetet har väl redan kommit fram, jag menar bara att du sitter med det i knät och det är utskrivet är väl bevis nog att det har gått bra. Men om du nödvändigtvis vill veta så har det gått jättebra. Jag trodde att detta skulle vara svårare att framställa än det faktiskt var. Det har varit roligt och knepigt på samma gång. Samtidigt som det har varit lätt att få det nerskrivet så har det blit krångligt när man ska följa ett visst papper, men utan det så skulle väl detta arbete se lite knasigt ut kanske. Utan innehållsförteckning och kanske ingen framsida ens. Titta, det blev ju lite skrivit på den här punkten också.

Fartyget RMS Titanic kallades "ships of dreams" och det kan man verkligen hålla med om. Före henne och efter fanns det inget som var i närheten av den lyx och stort som detta skepp hade. Hon hade allt av lyx man på den tiden kunde tänka sig. Hon ansågs redan innan hon sjösattes att vara osänkbart, ("unsinkable"), och det kan man nästan kalla henne. Hon hade ju en mycket smart konstruktion och skulle kunna ha klarat sig om man inte hade varit allt för övermodig, jag menar, med nästan full fart kör man rätt in i ett tjockt isfält, hur dum får man bli? Med den erfarenheten som kapten "E.J" hade så kan jag inte förstå att man kan var så dumdristig. Detta visar dock att naturen kan man inte bara köra över utan den kommer alltid att slå tillbaka på ett eller annat sätt.

På denna punkt ska man alltså krafsa ner några tackord. Man känner sig nästan som om man har fått ett pris i någon stor gala eller nåt. Och vem ska man tacka nu då, det brukar ju alla fråga sig. (Att dem inte har tänkt på de innan de går upp på scen). Jo jag tänkte tacka de som har hjälpt mig att få detta arbete till det som det har blivit. Min handledare har varit Anna-Maria Dahlén, hon har varit snäll och gullig och tipsat mig om lite av varje som kunde få det att bli lite bättre. Per-Erik Österlund vill jag tacka för att jag fick använda några av hans bilder till förmån för detta arbete. Jag vill även tacka min far och mor, Conny o Anne-Lie Martinsson och även Marcus Martinsson NvSm 1 och Jennie Axelsson Sp 1A har varit med och ställt upp på att korrekturläsa och rätta de stavfel jag inte hade lyckats upptäcka själv. Ett stort, Tack.

James Cameron, TITANIC (1997)