Hundarna hade förstås sin plats på skeppet. Man vet inte absolut säkert var kenneln låg, men förmodligen antingen på båtdäck, just bakom fjärde skorstenen, eller på E-däck vid slaktarna. Det verkar i själva verket som att de flesta, kanske alla, förstaklasshundar bodde i sina ägares hytter, men kenneln fanns ändå, och användes förmodligen av åtminstone ett par hundar som reste som "gods", d.v.s. deras ägare var inte med på resan.

Krånglig väg till rastning
På en ritning från 1914 (presenterad av varvet Harland & Wolff) finns kenneln på F-däck, mittemot genomgången till kabyssen. Detta verkar dock högst otroligt, och är förmodligen något som, även om det var planerat så, ändrats under resans gång.
   Att ändra om till exempel ett oanvänt förråd för däcksstolar skulle inte ha tagit lång tid att ordna och det skulle i så fall endast fanns med på de ritningar som gick under med Titanic, om det alls blev noterat någonstans.
   Det är också en rimlig förmodan, med tanke på att åtminstone några av hundarna regelbundet rastades på poopdäck. Det vore en lång och krånglig väg ända från F-däck; upp och ner för många trappor och längs en bra bit korridorer och skrymslen.
   Arrangemangen för hundarna på passagerarångare var sådana att det allmänna kravet för fraktandet av sådant "gods" var att inga kompromisser fick göras vad gällde hälsa och säkerhet för tredjeklasspassagerare. Detta kan ju tyda på att kenneln faktiskt var belägen längre ner i skeppet. Dock kan man i så fall i princip utesluta att hundarna togs upp på däck för att rastas - att föra dessa hela vägen upp och tillbaka, genom passager där matlukt trängde fram och annat kunde göra dem nervösa, vore en hälsorisk för såväl hundarna som deras skötare och passagerarna.
   Dessutom; på Titanics systerskepp Olympic var kenneln belägen på båtdäck, så det är enligt mångas åsikt mycket troligt att så var fallet även med Titanic.

Han gick upp till det översta däcket
Alternativet är: om alla förstaklasshundar faktiskt reste i sina ägares hytter, och övriga hundar i kenneln (d.v.s. "godset") aldrig blev rastade; då kan en placering så långt ner i skeppet vara tänkbart. Helen Bishop berättade mycket tydligt att "uppassaren ville inte låta mig ta henne till slaktaren. Han sade att hon var alldeles för söt".
   En annan tänkbar variant är att "gods-hundarna" hade sin egen kennel vid slaktaren på E-däck, men att förstaklasshundarna hade sin på båtdäck.
   Det starkaste beviset för att det fanns en kennel på båtdäck är det faktum att när Titanic höll på att sjunka så var det en man som släppte ut hundarna från kenneln. (Det har påståtts att det var J.J. Astor, men det kan det inte vara, eftersom mannen som gjorde det överlevde. Han berättade nämligen om det för Richard Williams medan de var ombord på Carpathia. Ett förslag som många håller för troligt är att det var Robert Daniel som var den mannen.)
   Mannen sade att han "gick upp till det översta däcket och öppnade alla hundburarna". Eftersom hundar sågs simma omkring i vattnet måste de rimligtvis ha befunnit sig på övre delen av Titanic; en hund som släpps lös nere på E- eller F-däck kan knappast ha hittat upp och ut mitt under allt tumult.
  
Oavsett var kenneln låg så var det slaktarna på skeppet som hade ansvaret för att hundarna fick mat.