 Normandie tillsammans med konkurrenterna Queen Mary och Queen Elisabeth.
Ett sorgligt öde
Normandie ägdes av det franska rederiet Compagnie Générale Transatlantique. Fartyget ses idag som en av de relativt få legitima utmanarna om titeln "Greatest Liner Ever" och
kan beskrivas med många superlativer. Hon var det största fartyget i världen (under fem år). Hon var mer än 20.000 ton större än White Star Line's Majestic. Hon var det
första fartyget att överstiga 1000 fot i längd (304.8 meter), Hon var det första passagerarfartyget att överstiga 60.000 ton (även 70.000 och 80.000 för den delen). Hon var
det då största fartyget med turboelektriska maskiner och det första att klara 30 knop vid östlig Atlantpassage. Normandie vann blå bandet fem gånger varav två gånger i
västlig riktning och tre gånger i östlig riktning. Två av dessa rekord skedde dessutom på jungfrufärden. Alla dessa tekniska egenskaper är bara en del av Normandies storhet
då hennes design och inredning var lika innovativ, distinkt och lyxig. Alla dessa faktorer bidrog till att hon under dåtiden beskrevs som "den ultimata oceanångaren...
definitivt under 1930-talet och möjligen hela århundradet". Tyvärr blev hennes slut ett av de snöpligaste och mest tragiska för ett så oerhört vackert och berömt fartyg.
 Normandie slog hastighetsrekord redan på jungrufresan.
Normandie byggdes av Chantiers et Ateliers de St Nazaire och sjösattes år 1932. Fartyget gjorde sin jungfruresa från Le Havre till New York den 29 maj 1935 och det var då
hon satte hastighetsrekord både i västlig och i östlig riktning. Normandie byggdes sedan om under vintern 1935-36 för att avhjälpa betydande vibrationsproblem som uppenbarades
under jungfrufärden. I och med ombyggnationen höjdes hennes bruttodräktighet från 79.280 till 83.423 ton. Därigenom kom hon att bli det största fartyget även efter att Cunard
White Star's Queen Mary trädde i tjänst i maj år 1936 med sina 81.235 ton.
 Normandie började brinna år 1942.
Katastrofen
Normandies karriär som ett passagerarfartyg upphörde i och med utbrottet av andra världskriget. Hon anlände efter resa nummer 139 över Atlanten till New York den 28 augusti
1939. Detta kom att bli hennes sista resa någonsin. Normandie placerades i malpåse vid Pier 88 där hon togs i förvar av US Coast Guard när Frankrike ockuperades av Tyskland
i juni 1940. Mindre än en vecka efter Pearl Harborattacken övertogs hon av US Maritime Commission och döptes om till USS Lafayette.
I januari 1942 tog US War Department över henne och de började bygga om henne till ett trupptransportsfartyg. Den 9 februari var hon i det närmaste färdig, men då hände en
katastrof. När hon lastades med förnödenheter antände en gnista från en svetsare en bal av flytvästar. Elden spred sig snabbt och efter ett antal misstag av besättningen
och brandmännen kantrade fartyget.  Hade ödet velat annorlunda kunde Normandie ha blivit räddad.
Branden blev explosionsartad och trots att allt gjordes för att släcka så lyckades brandmännen inte. Allt vatten som pumpades in gjorde
fartyget instabilt vilket ledde till att det kantrade och lade sig mot botten i hamnbassängen. Fartygets formgivare Vladimir Yourkevitch hade bett att få gå ombord och öppna
fartygets bottenventiler för att på ett kontrollerat sätt sänka det så att det inte skulle kantra. Detta förslag avslogs av brandmännen som menade att de hade situationen
under kontroll. Därefter låg hon på sidan under en längre tid. I september 1943 var hon länspumpad och bogserades sedan till Brooklyn Navy Yard. Det fanns planer på att
reparera henne och omvandla henne till ett hangarfartyg, men detta övergavs då det skulle bli alltför kostsamt. Hon förblev därför i Brooklyn för återstoden av kriget där
hon både var oönskad och oanvändbar. Till slut fanns det ingen annan utväg än att skrota henne och de allra sista bitarna fraktades bort med tåg den 6 oktober 1947. Detta
var ett mycket sorgligt och tragisk öde för ett av de vackraste fartyg som världen har skådat.
 Normandie slutade sina dagar som en hög med skrot.
Källor:
© Copyright, Anders Ljung |
Gå tillbaka till förstasidan