Dikter om Titanic

Jag blev nyligen mailad en dikt som en besökare hade skrivit om Titanic. Tanken hade inte tidigare slagit mig att ha en diktavdelning om Titanic, men nu är den här. Har du också skrivit en dikt så är du välkommen att maila den till mig så kan jag publicera den här på sidan.

RES INTE MED TITANIC

professor Heger,
er överrock
är alltför sliten
Ni kommer att frysa,
och er koffert
duger inte
för Atlanten

Res inte med
White Star Line
professorn,
det anstår inte
era svarta ögon
och ni är dessutom
en koncentrisk man

Dröm inte
om de där valserna,
Höstdrömmar,
Valse Pleurante,
för er passar Stravinskij
professorn,
eller någon sparsmakad
psalm för
förlorade söner

Jag ser
ett kalt stort berg
en vit magnet
som drar er till sig
som en stjärna
Draw a borderline
Professor Heger,
eller ett pentagram,
en svart tupp
slaktad upp och ned

Ni kan lita
på mig
professorn,
jag är den Heliga Galna
the Belle of the Ball
och berömd klärvoajant,
jag köper er
för några silvermynt
jag spränger er hjärna
i en helt annan natt
än under Titanics
kalla israketer

© Kerstin Dahlén, 16 år

REST IN PEACE

Titanic du som var så stor så mäktig.
Du som var osänkbart.
Du hade så många beundrare.
Varför girade du inte tidigare?
Då kanske du skulle finnas nu?
Dina möbler och allt.
Du som var på jungfruresa.
Varför ska du nu vara begravd på havets bottnen?
Du ruttnar bort nu sakta men säkert
Om du bara skulle vart i bättre skick och hel så skulle vi Berga dej till land.
Du som var så stor och vacker.
Så många liv du hade ombord på dej men nu ligger 1500 personer döda vid dej.
Du kommer inte finnas mera snart.
Om du skulle finnas än så skulle du ha många jungfruresor framför dej.
Får vi lov och göra en kopia av dej?
En lik kopia kanske lite mindre.
En kopia som ska heta Titanic 2.
En kopia så lik som möjligt.
Fast med mera livbåtar så dom räcker till alla passagerare.

© Erica, 13 år

TITANIC VAR PÅ VÄG

Titanic var påväg
Mot drömmar,
Familjer,
Hem,
Och så mycket mer
Men
Hon hann aldrig fram
Utan drömmar
Förvandlades snabbt
Till rädsla och död.

© Sanne, 14 år

EN DIKT OM JACK

En biljett
Till alla drömmar
En biljett
Till kärleken
Men också
En biljett
Till döden

© Sanne, 14 år

EN DIKT OM ROSE

Ensam på insidan
Uppvaktad
På utsidan
Pågrund av ett plågsamt liv
Fann hon kärlek
Kärlek
Hon aldrig hade fått

© Sanne, 14 år

VAD TÄNKER MAN

Vad tänker man när man ser allt sjunka,
När man vet att man ska dö.
Tycker man det är lika bra att till kanten lunka,
För man får aldrig mer se sina barn och fästmö.
Det är fruktansvärt och man känner sig lurad.
Båten som skulle vara starkast på jorden,
Och ändå vill man inte tänka dom orden.
Det går fort sen är allt slut,
sen kan man se dörren til himmelen stå på lut.

© Hanna

DEN OSÄNKBARA FRAMTIDSDRÖMMEN

Det handlade om drömmar,
om någon som nådde ända fram.
Det handlade om kärlek,
om den som räckte fram sin hand.
Det handlade om pengar,
om pengahav utan botten.
Det handlade om fart,
än låg hon inte i toppen.
Det handlade om storlek,
om lyx och överflöd.
Det handlade om att leva,
om ond bråd död.
Det handlade om vatten,
is och kyla mitt i sömnen.
Hon var,
den osänkbara framtidsdrömmen.

© Sara Hansson, 17 år

JACK VAR EN FATTIG KONSTNÄR

Jack var en fattig konstnär,
när han träffade Rose blev han blixtkär.
De två var som gjorda för varann,
och deras kärlek var sann.
De var på ett stort fartyg, och de träffades i smyg.
Rose mamma tyckte inte om honom, tvärtom!
Hon skulle gifta sig med en annan man,
men det var Jack som hennes hjärta vann.
Men Jack och Rose kunde inte få älska varann ostört,
för när Titanic krockade var allting kört.
Nedslaget lovade Rose att hon aldrig skulle släppa taget.
Men olyckligtvis frös Jack till is.

© Alice, 14 år

SNART ÄR DET NATT

Snart är det natt och ni skulle ju redan somna, alla barn
Snart, inte visste de att ödet skulle sluta så brutalt
Sanningen och skriket växte
Snart, blev de ombedda att hitta något att rädda sig med
Sedan, skulle de sakta somna åter

Medan andra i sina vackra kvällsklänningar hade vattnet upptill knäna
Paniken åt upp dom inifrån och skriket efter en hjälpande hand kunde inte
stoppas
Det handlade inte om att hoppa från fartygets topp ner till det iskalla och
djupa mörka vattnet
Utan att överleva

Alla drömmar
Hoppet
Rädslan kom krypande för alla
Mamman nattade sina barn
Nu sover de tryggt, tänkte hon
Medan kvinnan själv satte sig på sin säng och nynnade för sig själv
Väntade och väntade tills vattnet skulle komma
Tills allt skulle braka ner.

© Trissy (Patricia Karlsson), 14 år

EN SANN KÄRLEK

"Rose älskade honom för en tid sedan
hon visste nu att hon befanns sig
i kärlekens damm.
Karlen var Jack och ombord på Titanic´s
skepp, de visste nu inte vad de väntades framför
dem båda.
Titanic var nu på sin jungfruresa,
med kärlek och lycka i famnen sin.
Den skulle till New Yorks hamn,
men istället hamnade den i dödens famn."

"Nu visste alla vad som väntade,
detta är sörjen av alla döda.
Idag minns vi fortfarande hur det gick till
med skeppet Titanic sjönk
kaptenen missade och kursade fel,
fel till ett isberg och krockade.
Nu börjar katastrofen att hända
det skarv båten och vattens vrede
spolades in.
Paret splittrades och dog var sitt håll
men den ena vann livet och den ene
vann döden ner till botten av havets djup."

© Alexander, 12 år