Ernsts far August Danbom (f.1837-02-22) erhöll sitt tillstånd för utvandring till Nordamerika den 5 maj 1867. Så småningom gifte han sig med den svenska änkan Anna Katarina Jonsdotter (f.1835-10-16) som hade sönerna Ludvig och Frank. Familjen bodde först i Fairfield, Iowa men de flyttade till Stanton 1873 när August köpte land i närheten av staden och började bruka jorden. Omkring sekelskiftet flyttade de in i själva staden Stanton.

Ernst var amerikansk medborgare och hade fem syskon, plus de två halvsyskonen, bosatta både i Stanton och andra delar av Amerika. Ernst och brodern Alfred var år 1908 två av de första i området runt Stanton att äga varsin automobil med höga hjul.
   Fadern August dog den 14 juli 1909.

Ernst var engagerad i den svensk-amerikanska grupp som fanns i Stanton. Han förlovade sig sannolikt den 6 juni 1910 med svenska Sigrid Brogren (syster till Alfrida Andersson). En ingravering i ringen som han bar och som hittades på den bärgade kroppen är markerad "S. B. T. E. G. D., June 6, 10", vilket troligen står för Sigrid Brogren till Ernst Gilbert Danbom, 6 juni 1910. Senare samma år, den 30 november, gifte de sig i Chicago.
   De for på en årslång bröllopsresa, som dock blev lite längre än så, till Sverige. Sonen Gilbert föddes i Kisa i Östergötland under vistelsen där.

Förutom att bruka jord hemma i Stanton var Ernst också emigrantvärvare. Det innebar att han dels fick sin egen biljett till rabatterat pris, dels fick han provision från White Star Line för biljetterna som såldes till de personer han kunde övertala att emigrera. Vid tiden för återresan till Amerika hade han tjänat ihop en hel del och hade summan med sig i kontanter. Ernst ägde en fruktfarm i Turlock i Kalifornien, och familjern planerade att bosätta sig där.

Ernst övertygade Sigrids syster Alfrida och hennes familj att emigrera, trots att de var ganska välbärgade, och de sålde sin gård och bokade biljetterna. Hemma hos Alfridas och Sigrids bror Axel Brogren och dennes hustru Hilda i Långebro utanför Kisa anordnades en avskedsfest innan avresan. Förutom släktingar till familjerna Andersson och Danbom och Anna Nysten, en bekant som också valde att emigrera, var också medlemmar ur Bränntorps missionsförsamling närvarande, totalt drygt 60 personer. Det bjöds på sång och musik och Ernst tog tillfället i akt att göra reklam för både White Star Line och Titanic.

Tidigt på morgonen på långfredagen den 5 april gav sig hela sällskapet av med tåg till Göteborg och därifrån lade Calypso ut klockan 13:00. Det var grått och kyligt med regn och nordvästlig vind och inte mer än sex grader varmt. Calypso gick till Hull, där man övernattade och följande dag tog tåget till Southampton. Där fick de vänta ytterligare några dagar innan Titanic lade ut.

Efter kollisionen den 14 april lyckades både familjen Danbom och Andersson ta sig upp till båtdäck, liksom Anna Nysten, som såg dem där. Det var bara Anna ur det stora resesällskapet som överlevde.

Kroppen bärgad av Mackay-Bennett som nummer 197. På kroppen hittades en check på 1 315.79 dollar (från Security Bank i Sioux City), 276 dollar i kontanter och 30 dollar i guld samt en diamantring. En engelsk journalist vid namn Michael Davie reagerade över den stora summan och spekulerade vilt i Ernsts yrke. Spelare eller juveltjuv tyckte han skulle ha passat bra!
   The Washington Post rapporterade den 1 maj 1912 att Ernsts lik fanns bland de kroppar som bärgats.
   Den 3 maj skickades Ernsts kropp från Halifax till brodern Alfred Danbom i Stanton. Han begravdes där, på Mamrelund Cemetery.

Ernsts mor blev allvarligt sjuk på grund av sorgen över att förlora inte bara sin son utan också svärdottern och sonsonen som hon aldrig hade fått träffa, så allvarligt att hon nästan inte överlevde. Hon klarade sig dock några år till och dog den 30 juli 1915.

Det finns inga uppgifter om utbetalningar från välgörenhetsfonden eller skadestånd till modern eller andra släktingar i USA.