Karl växte upp tillsammans med sina föräldrar och sin bror Axel Leonard i Myckleby socken på Orust, utanför Göteborg. Han hade en och samma barndoms- och ungdomsförälskelse, nämligen fröken Berta Elizabeth Olsson från Hällebord, också i Myckleby socken.

Karl emigrerade redan 1903, närmare bestämt den 17 mars, till Amerika, där han lärde upp sig till att bli stuckatör. Jag har inte lyckats precisera exakt vilket fartyg han åkte över med; i amerikanska immigrantlistor finns flera Karl, Karl J. och Karl Johan som skulle kunna vara rätt person.
   1911 återvände han till Sverige och förlovade sig då med sin Berta Elizabeth. De planerade att åka till Amerika tillsammans någon gång under hösten 1912, men två av Karls vänner från Orust, Oscar Olsson och Samuel Niklasson skulle åka tidigare och lyckades övertala honom att göra sällskap med dem. Berta skulle istället resa över ensam senare, med Olympic.

Den 5 april stod avfärden från Göteborg och den 7 april anlände man i Hull. Vidare till Southampton bar det den 8 april.

Det var bara Oscar Olsson som överlevde katastrofen.

Föräldrarna fick 875:52 (£48) från välgörenhetsfonden och den 22 augusti 1914 ett skadestånd på 1.826 kr (£100).

Fästmön Berta Elizabeth kom så småningom över sin förkrossande sorg och gifte sig med en änkling och de båda bosatte sig i hennes föräldrars hemman i Hällebord. Hon avled där 1948.

Fadern Johan bodde mot slutet av sitt liv i undantagsstuga på gården Lunna på Orust. På väggen ovanför sin säng hade han ett porträtt på sin son och på vardera sida om det tavlor av Olympic och Titanic. Han började alltid gråta när någon nämnde olyckan. På hans begravning spelades psalmen "Närmare Gud till Dig", en psalm som han ofta hade sjungit med riktig tordonsstämma.