Oscars far Johan Olsson var sjökapten och gift med
Maria Emanuelsdotter. De hade tre barn tillsammans; förutom Oscar
även sönerna Johan och Olof. Familjen var bosatt i Lunna i
Myckleby socken på Orust.
Oscar hade varit i Amerika tidigare. Han följde sin
far i fotspåren och började sin karriär till sjöss
med att följa med honom på skonaren "Edit av Uddevalla" och
emigrerade sedan till Amerika 1905. Den 1 mars avgick Oceanic från Liverpool och
anlände den 9 mars till New York. Han hade förmodligen
sällskap av två andra Lunna-bor, som står på
raderna direkt över honom i passagerarlistan. Dessa två,
Eric M. Olsson och Olof Nyquist, skulle dock till Chicago medan Oscar
var på väg till sin bror Johan, som var bosatt i Sharon,
Wisconsin. Det var också Johan som hade betalat för resan.
Han tog hyra på de malmfartyg som gick över de
stora sjöarna och var under större delen av tiden i
tjänst under kapten Petersen från Norge.
Han ändrade sitt namn till Johansson under vistelsen i Amerika,
"för alla hade svårt för att uttala Olsson på
rätt sätt och pappa heter ju Johan".
1911 återvände han så till Sverige och
på nyårsafton gifte han sig med Maria Abrahamsson
från granngården.
Tyvärr var det svårt för en sjöman
att klara sig ekonomiskt på Orust vid den här tiden och
efter att ha skrivit till kapten Petersen blev han av honom lovad
förnyad anställning på hans skepp Bulgaria, vilket fick Oscar att
besluta sig för att ge sig av på nytt.
I samma veva skulle vännen Samuel Niklasson också
åka till Amerika och de båda övertalade sin gemensamma
vän Karl Johansson att
följa med dem, trots att denne egentligen hade planerat att
emigrera först till hösten 1912.
Den 5 april stod avfärden från Göteborg
och den 7 april anlände man i Hull. Vidare till Southampton bar
det den 8 april.
Efter kollisionen med
isberget den 14 april hamnade Oscar i vattnet men kunde rädda sig
upp på den hopfällbara livbåten A, som
hade kantrat och som fler än han klängde sig fast vid. Bland
annat landsmännen August Wennerström och Carl Olof Jansson räddade sig
på det viset. (Enligt John M. Hennessys utmärkta forskning
var han i B,
och detta är även vad Wetterholm skriver i sin bok, men
eftersom August Wennerströms och Carl Olof Janssons uttalanden
bekräftar varandras påstående att de båda var
ombord på A, och Jansson hävdar att Oscar var i samma
båt, så håller jag det för troligast.)
Det var bara Oscar som överlevde av de
tre reskamraterna.
Oscar hade
följande att säga i minnesboken "Nearer My God To Thee; The
Story of the Titanic" angående huruvida förste styrman William Murdoch sköt sig
själv när Titanic sjönk. “Vi såg vattnet komma upp
och upp tills det nästan nådde honom. Sedan hörde vi
ett pistolskott. Många människor trodde att han hade skjutit
sig själv." I ett privat brev, flera uttalanden till pressen och i
en minnesbok från 1912 lär han dock ha sagt att han
själv bevittnade officerens självmord.
Ombord på Carpathia
gick han ner till maskinrummet för att värma sig och så
fort han kommit i land i New York skickade han ett telegram hem till
sin fru: "Saved. Oscar". Han fick 50 dollar av The Women's Relief
Committee i New York. (Inga uppgifter om skadestånd finns.)
När han gav sig iväg mot sin utlovade
anställning på Bulgaria
tog han med sig en pojke, som också hade överlevt
katastrofen men blivit föräldralös, och förde honom
till hans släktingar. Han hade inte hört av sig till kapten
Petersen om vad som hänt, ingen visste var han var, och en
amerikansk tidning skrev om hans "försvinnande" under rubriken
"Man räddad från 'Titanic' förlorad mellan New York och
Detroit".
Han kom fram för sent för att hinna med Bulgaria men mönstrade
istället på ett annat fartyg från samma rederi.
Ironiskt nog gick det på grund och sjönk! Oscar kunde
rädda sig, iklädd bara underkläder, men efter det fick
han problem med både nerver och mage.
Den 9 maj 1912 fick han på konsulatet i Chicago
betala 1 dollar för att få ett nytt pass utfärdat
eftersom hans gamla hade följt med Titanic ner i djupet.
Inte förrän år 1918 återvände
han till Sverige. Han lyckades då få arbete som riggare
på Allmags varv och övergick senare till att driva ett
pensionat tillsammans med hustrun Maria. Den 5 april 1967 avled han
på Trolltorps ålderdomshem på Orust, 87 år
gammal.
|