a
fröken OLGA Elida
LUNDIN
Yrke:
Hembiträde, bagerska/kokerska
|
Född:
1889-01-09
Kråkeryd Södergård, Hallaryd, Småland, Sverige
|
Far:
Edvard Måhlgren Lundin |
Mor:
Gustava Eriksdotter |
Syskon: Jenny Alfrida (f.1890), Hulda Anette (f.1892) och
Hjalmar (f.1900)
|
Bosatt:
Meridan,
Connecticut, USA |
Biljett:
347469 |
Pris:
£7 17s 1d |
Destination:
Meridan, Connecticut, USA |
Steg
ombord: 1912-04-10
Southampton, Hampshire, England |
Räddad
i livbåt 10
|
Steg
av från Carpathia:
1912-04-18 New
York City, New York, USA |
Dog:
1973-03-01 Osby,
Skåne, Sverige |
Noteringar
|
Ogift. Fästman: kusinen Nils Johansson.
Olga var bosatt i Meridan, Connecticut, och hade varit
på besök hemma hos modern i Svaneryd, Hallaryd. När hon
nu reste tillbaka var det till sin syster, Jenny Lundin, i Meridan.
Hennes resesällskap var förutom fästmannen (tillika
kusinen) Nils Johansson också Paul
Andreasson, Albert Augustsson
och svågern Carl Jonsson. De
reste via Danmark och biljetten till
överresan med Titanic köptes i Köpenhamn.
Ombord på Titanic reste hon först i tredje
klass och berättade senare att hon hade delat hytt med Gerda Dahlberg.
Tyvärr tålde hon inte sjön bra och därför
betalade fästmannen Nils mellanskillnaden så att hon fick
flytta upp i andra klass. Paret kunde sedan ses stå på var
sin sida av skeppets klassindelningar och ropa till varandra. Lawrence
Beesley skrev om att han lagt märke till en man som själv
reste i tredje klass "men hade frun i andra; han brukade gå
uppför lejdaren till andraklassdäcket och tala
förälskat med sin fru över den låga grind som
skiljde dem åt. Jag såg honom aldrig efter kollisionen, men
jag tror hans fru var på Carpathia".
Efter kollisionen tog de sig alla ur sällskapet upp
till båtdäck (på lite olika sätt, dock; Olga sin
väg och tredjeklassvännerna sin) och stod bredvid en
livbåt, Olga med handen i Nils
hand. Hon ville först inte
stiga i någon livbåt, men började så
småningom inse att Titanic faktiskt skulle sjunka. Några ur
besättningen lyfte henne i armar och ben från däck och
i livbåten. Nils sista ord till Olga var: "Hälsa far och
mor".
Olga berättar:
"Där
stodo vi
på däcket och sågo icke annat än döden
framför oss. Det sattes ut räddningsbåtar och jag blef
kastad ner i en sådan. Jag höll Nils i ena handen och ville
ha honom med, men de höllo honom, emedan de voro rädda
för att det skulle bli för många. Jag skrek det
värsta jag kunde och ville tillbaka, men i detsamma hissades jag
ner. Där satt jag i en liten fiskarbåt midt på
Atlanten och såg icke annat än döden, vilket
ögonblick som helst." |
Ombord på Carpathia
tyckte Olga att det var
förskräckliga förhållanden.
"Vi
äro som svin här, det är icke annat än
japaneser och ziguenare. Det luktar så att man håller
på att dö och ingenting kan man äta." |
Det var bara Olga och Carl Jonsson som
överlevde av
de fem resekamraterna.
Olga fick $75 från "The Women's Relief Committee",
men inga uppgifter om skadestånd finns.
Den 17 oktober 1923 anlände hon på nytt till
Amerika, hon hade troligen varit hemma och hälsat på
släktingar. Hon reste då med S.S. Stockholm från
Göteborg, var 34 år gammal och uppges då vara bagare.
Läs- och skrivkunnigheten var det inget fel på. Dock
så står det att hon senast varit bosatt i Hallaryd i
Sverige, inte i USA. Modern Gustava anges som närmsta
släkting. Olga var på väg till Englewood i New Jersey
men hade ingen biljett ända fram dit. Hon hade själv betalat
för resan. Hon sägs äga 25 dollar och ha varit i USA
tidigare (årtalen 1913 och 1919 står antecknade i
lodrät rad). Även vid denna resa ska hon till sin syster
Jenny Lundin, som nu bor på Wordland Street i Englewood, N.J.
Hennes längd anges vara ca 162 cm. Hon har ljus hy, mörkt
hår och blå ögon.
Hon blev kokerska och arbetade bland annat för det
norska kronprinsparet medan de levde i landsflykt under andra
världskriget. I mitten av 1960-talet beslöt hon sig för
att flytta tillbaka till Sverige och bosatte sig i Osby, där hon
bodde till sin död 1973. Dagens Nyheter meddelade den 10 juli 1961
att Olga hade skänkt 10 000 kr till Hässleholms lasarett,
avsett för konstnärlig utsmyckning, som tack för att de
gett henne så god vård under sjukvistelse där.
|
(Inga
felaktigheter är
rättade i nedanstående översättningar)
Ur passagerarlistan
över de överlevande, via Carpathia:
Lunden, Olga 23 Kvinna Ogift Hembiträde;
Nationalitet: Sverige; Ras: Skand;
Senast bosatt: Conn, Meridan;
Närmaste släkting: Mor: fru Gustav Lunden, Svaneryt,
Hallaryt, Sverige;
Slutlig destination: Conn, Meridan;
Ska till: Syster: Jennie Lunden, 89 Crown St., Meridan, Conn;
Född i: Sverige.
Över kolumnen för senast bosatt är
stämplat "Icke immigrerande utlänning".
|
Knappast
har väl någon, vare sig svensk eller
af annan nationalitet, erhållit ett sådant mottagande, som
kom miss Olga Lundin till del då hon förliden fredag
anlände hit till staden. Hela den svenska allmänheten
härstädes så att säga mottog henne med öppna
armar. Tidningsreporters från de olika tidningarna hade en
intervju med henne och hennes fotografi infördes i desamma.
Skandinavia, onsdag 24 april 1912
(Wallingford, Massachusetts)
|
Olgas
mor Gustava Lundin skrev
följande i ett gemensamt brev till UD som föräldrarna
till Olga, (trots att hon överlevde), Paul Andreasson, Albert Augustsson, Nils Johansson och Olga
Lundin sände:
Olga "fick uthärda förfärliga
lidanden, blef sängliggande sjuk efter framkomsten, har troligen
förlorat sin bästa hälsa... förlorade äfven
koffert kläder och reseeffekter, hon har warit wår
bäste försörjare."
|
© Copyright,
Maritha
Frågor ställs till,
Gå
tillbaka till förstasidan
|