Sommaren 2004 var det dags för en resa till Storbritannien. Under denna resa var flera Titanicstopp inplanerade. Från början var ett besök i Southampton
inplanerat då det var där Titanics jungrufärd började. Rederiet Cunards fartyg utgår fortfarande från Southampton och världens största passagerarfartyg, Queen Mary 2,
skulle ligga i hamn till dagen innan vi kunde komma dit. Att missa detta fantastiska fartyg med en dag
kändes lite snopet så jag bestämde mig för att vänta med Southampton till en annan gång. Ibland går det att få se både det berömda fartyget Queen Elisaberth 2 och Queen Mary 2 samtidigt. Resan började istället i Cornwall som är känt för sina många skeppsvrak.
Här har fartyg gått på grund i flera hundra år. Shipwreck & Heritage Centre i den lilla piratstaden Charlestown
hade tillfälligt en utställning om Titanic så självklart bar det dit.
Muséet handlar om Cornwalls skeppsvrak i allmänhet så Titanicutställningen är bara en liten del.
Vad som fanns att se var bland annat äkta White Star Line- porslin (från Olympic),
Kate Winslets Hearts of the Ocean från filmen och kapten Smiths svärd.
Hur jag kom i kontakt med en av de sista tre överlevande
Det som var det mest fantastiska under resan i Titanicsynpunkt var när jag lyckades komma i kontakt med en av de
tre sista Titanicöverlevarna. Det hela var en så pass stor slump att det nästan är lite otroligt.
Av de endast tre överlevande från Titanic som finns kvar idag bor 2 i Storbritannien. Storbritannien har över 50 miljoner
invånare så att jag lyckades komma i kontakt med en av de sista överlevarna kan man i så fall säga är en ganska lustig slump.
Slumpen var så att på det Bed & Breakfast jag bodde är familjen nära vänner till Barbara Dainton. Barbara är idag
93 år och har bara ett enda kort minne från katastrofen. Jag började prata om Titanic med min värdfamilj och då
började de så klart berätta om Barbara som de hade känt i 30-40 år. Jag fick höra hela hennes livs historia och dagen
efter när jag kom hem låg hela hennes mycket historiskt värdefulla Titanicsamling på bordet. Min värdfamilj hade lånat
hem den som en överraskning till mig och Barbara hade glatt gått med på det. Denna Titanicsamlingen visade sig ha
ett mycket stort historiskt värde. Den innehåller bland annat ett brev som var stämplat och skickat ombord på Titanic
samt flera brev med vittnesmål från Barbaras mamma. Samlingen innehåller dessutom en mjölkflaska från Titanic som Barbara fick av sin pappa
då hon skulle ner i livbåten.
A Night to remember från 1958 + den signerade bilden från Barbara Dainton.
Jag har spenderat många timmar med att sitta och läsa denna
samling och kommer i framtiden att skriva om innehållet. Dock vill jag vänta några år tills Barbara inte finns kvar i livet.
Hon har alltid velat undkomma allt som har med Titanic att göra. Barbara har aldrig velat prata om Titanic
eller synas i media så detta är något jag tänker respektera. Hon är också känd för att aldrig ha skrivit autografer,
men jag hade turen att bo med hennes närmaste vänner. Samma dag hade jag hittat ett exemplar av Walter
Lords klassiska bok "A night to remember". Detta exemplar från 1958 fann jag i en secondhandaffär för endast 14 kronor.
I mitten av boken fanns det några foton på Titanic som jag rev ut. Ett av dessa skickade jag tillsammans med ett
tackbrev genom min värdfamilj till Barbara. Min värfamilj kom senare tillbaka med fotot signerat (som nu sitter på min vägg.
De berättade att hon hade signerat det med glädje efter att ha läst mitt brev.
Nu har jag ännu en autograf från en överlevande i min samling och denna tillsammans med Millvinas
är de enda som personligen har signerats till mig så därför ser jag dem som extra värdefulla. När det gäller Barbara
så försök inte skriva brev till henne och be om hennes autograf. Hon är gammal och nästan blind. Hon har dessutom haft
flera hjärtattacker och tycker inte om att hon blivit ofrivlligt kändis genom att vara en Titanicöverlevare. Därför
vill jag be er andra Titanicintresserade att låta henne vara. Hon svarar ändå inte på alla de mängder av brev som kommer så det är inte ens lönt att försöka.
Angående hennes Titanicsamling så kommer den gå i arv till något museum för allmän beskådning i framtiden.
Uppdatering 2007
Då Barbara nyligen gått bort vid 96-års ålder har jag nu skrivit om hennes samling. Breven som hennes mamma hade skrivit innehåller ögonvittnesskildringar
från katastrofen och är därför mycket intressanta.
Klicka här om du vill veta mer
Brev skrivet ombord på Titanic 1912.
Utställningen i Edingburgh
Nästa Titanicuställning jag såg är för tillfället i Edingburgh. Utställningen kallas The World Class Collection.
Här kan man bland annat se en däckstol från Titanic. Denna stol plockades av från Titanic precis innan jungfrufärden och har
därför klarat sig fram till idag. På utställningen kunde man också se olika träföremål såsom shackbräde, ramar m.m som
var tillverkade av vrakdelar från Titanic. Fartygen som bärgade kropparna från de döda efter katastrofen hittade
mängder av trä som flöt i havet och av dessa lät en besättningsman tillverka olika konstverk.
Däckstol från Titanic samt shackbräde gjort av vrakdelar.
På utställningen visades också se en av de livvästarna från Titanic som finns kvar idag. 7 stycken livvästar har överlevt till idag och
visas på olika utställningar runt om i världen. Fyra olika fartyg skickades ut för att bärga döda kroppar från katastrofen ur havet. Montmagny som var ett av fartygen hittade
fyra kroppar. En besättningsman lät ta av livvästen från ett lik och behöll den som en souvenir. Han lät senare använda
flytvästen för att lära sin dotter simma och tillslut hamnade den på museum. På utställningen fanns också förstaklass passageraren
Lucile Duff Gordons kläder som hon bar under katastrofen.
Lucile Duff Gordons kläder som hon bar vid katastrofen samt en livväst.
Det sista som fascinerade mig på muséet var historien om 38-årige Henry Samuel Morley
och 19-årige Kate Florence. Henry hade köpt två andraklass biljetter till Titanic.
Paret bordade fartyget i Southampton under de falska namnen Mr och Mrs Marshall.
Henry och hans bror ägde flera butiker hemma i Worcester, men han lämnade sin fru och en
12-årig dotter och begav sig iväg med Kate. Han hade sagt till sin bror att han
skulle till Kalifornien några månader på grund av hälsoproblem. I verkligheten var han
på väg till USA med Kate, ett butiksbiträde från en av Henrys butiker i Worcester.
Smycket som syns på bilden här under köptes av Henry precis innan paret gick ombord på Titanic.
Det är en blå safir som är omgiven av diamanter i en hjärtform. Henry köpte smycket som ett
bevis på sin kärlek till Kate. Hon hade smycket på sig när hon steg ner i en livbåt. På utställningen
förklarades det att James Cameron hade fått reda på denna historien och inspirerades till viss del av den i sin film
där smycket kallades "The Heart of the Ocean"
Den riktiga Heart of the Ocean?
Henry dog i katastrofen, men Kate klarade sig ner i livbåt 11
och överlevde. När hon kom tillbaka till Worcester upptäckte hon att hon var gravid. Nio
månader senare, den 13 januari 1913 födde hon Ellen Mary. Ellen lever fortfarande
och är vid 91 års ålder aktiv i Titanicsammanhang. Hon kom bland annat som hedersgäst till Titanicmötet i Stratford on Avon i England 11-13 oktober 2002.
Ett besök i Titanics salong
Förutom Barbaras samling så var det mycket intressannt att besöka White Swan Hotel i Alnwick.
När Titanics systerfartyg Olympic skrotades 1935 lät ägarna auktionera bort
inredningen. White Swan Hotel köpte då loss hela salongen ur första klass och delar av den stora trappan.
Dessa kan man nu se om man beger sig till hotellet. Om du vill veta mer om mitt besök i salongen så
klicka här under.
Klicka här för att läsa mer om salongen
Ett besök i Titanics salong.
- Titanic Nordens källor?,
© Copyright, Mikael L
Frågor ställs till, 
Gå tillbaka till förstasidan
