Ogift.

Elin var på väg till sin syster på 1006 Roscoe St., Chicago. Hennes namn anges ibland mrs Annie Hammar, ibland mrs Tillie Wright. Oavsett vilket namn som är korrekt, hade denna tillsammans med sin dotter Mabel varit hemma i Sverige på besök året innan. Lilla Mabel hade varit alldeles förtvivlad när det blev dags att åka hem igen och hon måste lämna sina nya vänner. Morfar Johan grät vid avskedet.

Hon reste tillsammans med en annan kvinna från Ramskvilla vid namn Helmina Nilsson. Hon påstod att Elin hade varit i USA tidigare, men enligt Claes-Göran Wetterholm går detta inte att bekräfta. Själv har jag provat jag att söka i immigrantdatabasen Ellis Island på flera olika stavningar av namnet utan att hitta någon lämplig kandidat till Elin. Att Elin var van resenär menade Helmina var orsaken till att hennes föräldrar lät henne åka med.

På natten mellan den 14:e och 15:e april, efter att kollisionen inträffat, kom en steward och sade till henne, familjen Johnson och Helmina att klä på sig. De gjorde så och Helmina skyndade efter Alice upp mot däck, trots att Elin hade lugnat henne och sagt att det inte var någon fara och stannat kvar i hytten för att samla ihop lite saker. Elin kom sist av de tre kvinnorna och förde Harold Johnson med sig.
   Alice Johnson, som hade klivit ner i en av de sista livbåtarna (13 eller 15), såg Elin stå vid relingen, så skräckslagen att hon inte kunde gå i livbåten. Hon höll i Alices son Harold och han måste i själva verket bändas loss från hennes grepp av en besättningsman för att komma i livbåten tillsammans med sin mamma och syster. Elin stannade kvar på däck och gick förlorad.

I bagaget hade Elin en docka som hon skulle ge till systerdottern Mabel. Familjen hade köpt ett vackert dockhuvud och låtit sy kroppen till det. Elin var ytterst varsam med det fint inslagna paketet och förvarade det separat, skilt från resten av packningen. Ett dockhuvud har blivit fotograferat vid Titanics vrak nära poopdäck, där större delen av de omkomna passagerarna höll till vid slutet. Denna docka var av god kvalitet och det kan ha varit Elins docka, eftersom den var dyrbarare än vad man vanligtvis kunde hitta bland tredjeklasspassagerarna, men den kan också ha tillhört till exempel Lorraine Allison, det enda förstaklassbarn som omkom.

Föräldrarna fick 875:52 kr (£48) ur välgörenhetsfonden och krävde 5.050:00 dollar av White Star Line för förlusten av dottern och hennes ägodelar. De fick den 8 juni 1914 en summa av 911 kr (£50) i skadestånd.