Se modern Alice för närmare upplysningar om familjens förehavanden före, under och genast efter katastrofen.

Eleanors mor berättade om "Titanicäventyret" många gånger för henn.

Eleanor gifte sig i juni 1934 med urmakaren och juveleraren Delbert Shuman och de fick en son tillsammans som hette Earl. Hon arbetade på senare år på Elgin Watch Company och blev senare telefonist i sin hemstad Elgin, vilket hon var ända till sin pensionering 1962.

Eleanor var närvarande vid Titanic Historical Societys konvent i Wilmington, Delaware 1987 samt i Boston, Massachusetts 1988. Övriga överlevande närvarande var 1987 Frank Aks, Ruth Becker Blanchard, Bertram Dean, Edith Brown Haisman, Eva Hart, Marjorie Newell Robb, Michel Navratil och Louise Kink Pope. 1988 samtliga dessa närvarande samt även Millvina Dean och Beatrice Sandström.

Hon följde också med på en expedition till platsen där Titanics vrak ligger i augusti 1996.

Hon tyckte så mycket om James Camerons film "Titanic" att hon såg den tre eller fyra gånger. Första gången såg hon den på premiären i Chicago och mötte där James Cameron. Filmen berörde henne djupt och hon grät när hon såg den, "särskilt när skeppet bröts itu och sjönk och alla liv gick förlorade", berättade hennes son Earl.
   Hon kan ha varit inspirationen för James Cameron till Roses karaktär i filmen, men att döma av ett uttalande hon själv gjorde så verkar det som att Cameron sade till henne vid premiären att hon påminde honom om Rose, inte att Rose hade skapats som en påminnelse av Eleanor.

Eleanor bodde i sitt hem i Elgin ända till omkring tre veckor före sin död. Hon lades in på Sherman Hospital när hon började få problem med ryggen och flyttades senare till ett rehabiliteringscenter. Där ådrog hon sig lunginflammation och fördes tillbaka till Sherman Hospital, men hennes liv gick inte att rädda.
   Hon efterlämnade sonen Earl och två barnbarn.

Mrs. Oscar W. Johnson från St. Charles, Ill., var med två små döttrar passagerare på Titanic, på hemväg från att ha tillbringat vintern i Sverige, enligt ett brev som mr Johnson mottog i går kväll. Kvinnan och hennes döttrar tros ha omkommit.

New York Times, onsdag 17 april 1912

Eleanor, hennes bror Harold och hennes mor Alice, var i Finland på besök hos den döende morfadern. De var på väg tillbaka till USA. De tre stannade i England bara för att upptäcka att biljetterna till det skepp som skulle ta dem tillbaka till Amerika hade avbokats på grund av en kolstrejk. De fick snart veta att RMS Titanic hade plats för fler passagerare. De, tillsammans med två svenska flickor i tonåren, kom på ett tåg till Southampton och fick tredje klassbiljetter till fartyget bara en timme innan avgång.

Efter att Titanic hade träffat isberget gick Eleanors mor och de två svenska flickorna ut för att sparka omkring isen på däck tillsammans med andra mellandäckspassagerare tills en officer sade åt dem att gå tillbaka in i sina hytter eftersom skeppet skulle starta igen inom kort. Senare ledde en steward, som hade blivitt förtjust i gruppen, dem upp till båtdäck. Eleanors mor höll henne i sina armar medan hon hjälptes ner i en livbåt och sedan sänkte en av de svenska flickorna ner Harold till henne; det var det sista de såg av den svenska flickan, hon gick under med skeppet. Den andra överlevde. De var på den sista livbåten som lämnade Titanic.

På senare år blev hon anställd på Elgin Watch Company och sedan telefonist tills hon gick i pension 1962.

Hon gifte sig med en man vid namn Delbert Shuman och de fick en son, Earl.

Oidentifierad tidning, 1997

Eleanor berättar i en intervju:

"Vi var i vår hytt, och effekten när vi träffade isberget var så stark att min bror Harold slungades ur sin koj och ner på golvet." Gruppen gick upp på däck men skickades ner igen av officerare som sade att allt var bra och att fartyget skulle vara på väg igen om ett ögonblick. " Vi hade inte varit länge i vår hytt förrän matsalsstewarden kom till vårt rum och sade åt oss att ta på våra rockar, skeppet höll på att sjunka."

"När min mor var i livbåten med mig såg hon efter att den andra flickan hade följt efter. Det hade hon inte. Hon stod fortfarnde på däck och höll Harold. Mor ropade till henne att släppa Harold. En man som stod bredvid lyfte Harold från henne och släppte ner honom i livbåten. Vår livbåt sänktes ner klockan 02:05 och Titanic sjönk klockan 02:20."

Ett brev skrivet av Eleanor många år efter katastrofen:

"Jag föddes i Saint Charles, Illinois den 23 september 1910. Mina föräldrar var Oscar och Alice Johnson. Min far var född i Sverige och min mor i Finland. Jag har en äldre bror, Harold. En dag fick min mor ett brev från Finland. Hennes far var mycket sjuk och ville träffa henne innan han dog. Mamma packade ihop Harold och mig och åkte till Finland. År 1911 var det inte lätt att resa. Hon måste ta ett tåg till New York och ett fartyg till Europa. Föreställ dig bara hur svårt det vore för en 25 år gammal kvinna, som knappt kunde tala någon engelska, och två små barn (Harold var 3 och jag var bara 9 månader gammal).
   Då vi nådde Finland hade min morfar redan dött. Vi tillbringade de följande nio månaderna med att besöka släktingar i Finland och Sverige. Jag hade min första födelsedag i Finland. Medan vi var i Sverige mötte vi två unga kvinnor som ville komma till Amerika. När vi anlände till Southampton, England, upptäckte vi att det var en kolstrejk och att vårt skepp inte skulle segla. Man sade till oss att vi kunde boka resa på Titanic.

Dödsnotis

ELGIN, Illinois - Eleanor I. Shuman, en av de sista överlevande från Titainic, dog i lördags av en hemlig sjukdom, säger en talesman på Sherman Hospital. Hon var 87 år.

Shuman var mindre än två år gammal när skeppet gick under 1912. Hon reste med sin mor, bror och två svenska tonåringar under resan hem från Europa efter ett besök hos släktingar. Shumans mor, bror och en av tonåringarna var bland de 712 överlevarna.

Hon säger att hon mindes skrik och gråt på skeppet och hur hon såg händer sträckas upp mot henne. Shuman såg premiären av filmen "Titanic" förra året och mötte regissören James Cameron. Shuman sade att trots att hon njöt av filimen framkallade dess realism plågsamma minnen av de drunknande offrens försök att nå henne.

"Jag sade till mig själv, 'Jag var där', med det är svårt att koppla ihop det med de sakerna mamma berättade för mig om", sade hon om filmen. "Jag har sett den två gånger och jag tyckte den var fantastisk."

Hennes död kvarlämnar fem överlevande från katastrofen.

Oidentifierad tidning, måndag 9 mars 1998

Efter att plötsligt ha insjuknat avled mrs Shuman på Sherman Hospital i Elgin.

Mrs Shuman, som var mindre än två år gammal när skeppet gick under 1912 reste med sin mor, bror och två svenska tonåringar som reste med familjen under resan hem från Europa efter ett besök hos släktingar. Shumans mor, bror och en av tonåringarna var bland de 706 överlevarna.

Mrs Shuman såg premiären av filmen "Titanic" i Chicago förra året och mötte regissören James Cameron där.

"Han sade att jag påminde honom om Rose, flickan i filmen", sade mrs Shuman senare till en reporter. "Så när du ser Rose, tänk på mig."

Mrs Shuman sade att filmen väckte minnen trots att hon bara var en parvel när skeppet sjönk.

"Jag kan fortfarande se händerna sträckas upp mot mig underifrån", sade hon i en intervju i december. "Jag ville inte gå. Och jag minns oljudet. Alla ropade och grät och skrek."

Filmen, sade hon, var så realistisk att det var svårt att titta. "Jag grät mycket."

Hon efterlämnar en son, Earl Shuman i St. Charles, och två barnbarn.

Mrs Shumans död kvarlämnar sex överlevande från katastrofen, enligt Michael Findlay från Titanic International Society of Freehold, N.J. Den äldsta är Winnifred Quick Vantongerloo, 94, från Detroittrakten.

Oidentifierad tidning, tisdag 10 mars 1998