a | Kvinnor och barn |
Män | Totalt | Kvinnor och barn |
Män | Totalt | Kvinnor och barn |
Män | Totalt |
Första klass | 156 | 173 | 329 | 145 93 % |
54 31 % |
199 60 % |
11 7 % |
119 69 % |
130 40 % |
Andra klass | 128 | 157 | 285 | 104 81 % |
15 10 % |
119 42 % |
24 19 % |
142 90 % |
166 58 % |
Tredje klass | 224 | 486 | 710 | 105 47 % |
69 14 % |
174 25 % |
119 53 % |
417 86 % |
536 75 % |
Alla passa- gerare |
508 | 816 | 1324 | 354 70 % |
138 17 % |
492 37 % |
154 30 % |
678 83 % |
832 63 % |
Besättning | 23 | 876 | 899 | 20 87 % |
194 22 % |
214 24 % |
3 13 % |
682 78 % |
685 76 % |
Hela skep- pet |
531 | 1692 | 2223 | 374 70 % |
332 20 % |
706 32 % |
157 30 % |
1360 80 % |
1517 68 % |
- Uppgifterna kommer ifrån www.encyclopedia-titanica.com som har räknat med 2223 passagerare och 706 överlevande.
Nyheten når Europa och USA
När Bruce Ismay kom ombord på Carpathia telegraferade han till White Star Lines kontor i
USA. Han skrev: "Måste tyvärr meddela att Titanic sjunkit efter kollision med ett isberg. Stora förluster. Mer information senare."
Nyheten om katastrofen chockade hela USA och Europa och utanför White Star Lines kontor i New York samlades tusentals människor för att se om deras släktingar
hade överlevt. Den 18 april när Carpathia kom in i New Yorks hamn hade över 40 000 människor samlats för att försöka
få syn på överlevarna. Många reportrar stod i hamnen och skrek efter information eftersom de ville vara först med ny information om vad som hade hänt och intervjua
överlevande. För att förhindra kaos läts överlevarna till en början inte lämna Carpathia om de inte hade någon släkting som väntade i New York. Efterspel
Eftersom så många liv gick till spillo hade både USA och Storbritannien sjöförhör för att komma fram till vem som bar skulden till katastrofen. Kapten
Smith fråntogs allt ansvar. Det sades att han kunde ha handlat annorlunda, men han bar ingen skuld till tragedin. Inte
heller skeppsbyggarna ansågs skyldiga då Titanic hade de senaste säkerhetssystemen med brandvarnare, vattentäta skott etc.
Mellan den 2 maj och den 3 juli 1912 hölls sjöförhör i den brittiska handelskammaren där det ställdes totalt 25 622 frågor till 96 vittnen. Av passagerarna
vittnade endast Sir Cosmo Gordon, lady Duff Gordon och Bruce Ismay.
Kapten Stanley Lord från fartyget Californian fick svara på många frågor om varför de inte hade undsatt Titanic och Titanics andre styrman Lightoller fick
ensam svara på över 1600 frågor. Under sjöförhören blev många upprörda över att fler män i första klass hade räddats än barn i tredje klass.
De män som överlevt fick leva hela sitt liv med skamkänslor. Det ansågs inte vara rätt för männen på Titanic att överleva då så många kvinnor och barn hade dött.
Under sjöförhören i den brittiska handelskammaren fick ingen som hade rest med tredje klass vittna och deras historier blev knappt nämnda i tidningen.
Pressen behandlade Titanic-katastrofen varje dag under en lång tid i både USA och stora delar av Europa. I Sverige kan man läsa gamla dagstidningar från
1912 som mikrofilm på biblioteken. Om man slår upp någon tidning från mitten av april 1912 hittar man dagligen i flera veckor artiklar som behandlar
katastrofen. Det skrevs både myter, rykten och fantastiska historier om överlevare blandat med sorgliga historier om de som inte överlevt. Nyheten om Titanics katastrof diskuterades livligt i tidningarna 1912. De överlevande
Alla kroppar som bärgades från vrakplatsen begravdes till sjöss eller i staden Halifax på USA:s nordkust. Både i USA och i Storbritannien tillverkades minnesmonument över
de omkomna och många minneshögtider hölls för att hedra deras minnen. De överlevande krävde White Star Line på stora
skadeståndsbelopp. Förutom förlusten av släktingar så hade värdesaker för miljontals dollar följt med Titanic ner i djupet. Rika överlevare och släktingar
krävde ersättning för pengar, målningar och diamanter etc. Två av de värdefullaste sakerna som hade försvunnit var diamanter från en firma i Antwerpen
till ett värde av över 7 miljoner dollar i dåtidens värde och även en dyrbar diamant som hade ägts av den franska drottningen Marie Antoinette följde med i
djupet. En annan raritet som gick förlorad för alltid var en
nyinspelad biofilm som hette "The Miracle". Den var alldeles nyinspelad och hade inte hunnit ha premiär på biograferna ännu.
Folk krävde inte bara skadestånd för förlorade värdesaker utan även för de familjemedlemmar som omkommit och för allt det psykiska lidandet. White Star Line
betalade ut stora mängder i skadestånd, men långt ifrån allt som de blev krävda på. För de kvinnor som blivit änkor när deras män omkommit väntade nu
en svår period. Många fattiga emigranter hade inte bara förlorat släktingar utan också sina livs besparingar. Svårast var det för ensamma kvinnor i tredje
klass som emigrerat för att påbörja ett nytt liv i ett nytt land tillsammans med sin man. Många av de överlevande kvinnorna valde nu istället att resa tillbaka
till sina ursprungsländer och gav upp tankarna på ett nytt liv i Amerika. Överlevaren Marjorie Newell Robb 1889-1992 berättar i en dokumentärfilm om natten då Titanic sjönk. Vems var skulden?
Hastigheten var en av anledningarna till att katastrofen inträffade. Trots alla isbergsvarningar höll fartyget en hög hastighet. Kapten
Smith borde ha valt att gå mycket längre söderut efter alla isbergsvarningar eller åtminstone borde han ha sett till att
hastigheten sänktes. Han ändrade visserligen kursen till en bit längre söderut, men inte tillräckligt. Det ryktas att den höga farten berodde på att White Star Line
försökte slå hastighetsrekord över Atlanten. Genom att komma in i New York redan på tisdagskvällen skulle fartyget få fina rubriker i morgontidningen.
Detta rykte är dock inte troligt eftersom det skulle förstöra hela den planerade välkomstceremonin och Titanic var inte byggd för att slå hastighetsrekord. Den sista bilden som togs av Titanic.
- Titanic Nordens källor?,
© Copyright, Mikael L |